maddafakka

I torsdags förra veckan avslutade jag en kurs. Nästa kurs som är planerad startar på tisdag nästa vecka. Snacka om ledighet var min tanke när jag insåg hur mitt schema såg ut. Och det är skönt att vara ledig. Men jag kommer alltid till en punkt när det roliga tar slut och ledigheten snarare blir jobbig. Vad ska man hitta på varje dag? För man kan ju liksom inte bara sitta av tiden. Jag har hittills under min ledighet shoppat, tvättat, städat, bakat, promenerat, handlat, druckit öl och sprit och kollat upp en massa jobb jag ska söka. Så vad gör jag nu när mina idéer är slut? Intalar mig själv att jag behöver en ny plånbok och åker till stan såklart.

Ja, jo men hej. Nu är jag tillbaka. Får väl se hur länge det håller i sig....

Jag har tidigare klagat på det där med barn. Och nu gör jag det igen. Jag tycker absolut att folk ska få ta med sina barn till restauranger som inte enbart heter McDonald's eller till bion eller caféet. Det tycker jag verkligen. Men, att ta med en nyfödd liten krabat som av någon anledning inte kan vara tyst till ett bibliotek tycker jag inte om. Visst nu är universitetets bibliotek en plats där man får skratta och prata och det finns ett tyst plan för den som vill. Jag vet. Men ändå, jag kan inte hjälpa det. Man tar inte med en unge till universitetsbiblioteket.

Jag är en social människa. Jag gillar att prata och har liksom aldrig haft problem i sociala sammanhang. Jag har fått berättat för mig att jag tvingade mina dagiskompisar att lyssna på mig när sjöng och höll på. Folk var ju liksom min grej. Tills nu. På äldre dar har jag insett att jag inte klarar av folk. Mina vänner och min familj och så är ju inga problem och att prata inför folk är inga problem heller. Utan det är snarare folk i allmänhet. Som idag till exempel. Jag skulle leka duktig student och stanna kvar i skolan efter föreläsningen för att komma igång med min uppgift. När föreläsningen var slut tänkte jag bara enkelt köpa en macka och sedan sätta mig i lugn och ro och läsa och anteckna smarta saker. Men det var så mycket folk precis överallt. Jag kom knappt fram så många var dom. Jag visste liksom inte ens vart jag skulle ta vägen. Paniken spred sig i min kropp så jag tog på mig jackan, gick hem och åt en Billys panpizza.

Att åka buss kräver taktik. I alla fall om man som jag vill komma på först och få en bra plats och sedan sitta själv. När jag åker stadsbuss har jag en genomarbetad taktik som gör att jag som oftast kommer på bussen först. Det handlar enkelt om vart bussen stannar så att man får dörrarna precis framför sig. Svårare än så är det liksom inte. När jag åker längre bussresor som när jag ska hem till byn har jag en finfin taktik för att få sitta själv hela resan. När en hållplats kommer låtsas jag att sover, för vem vågar sätta sig bredvid en som sover? Denna taktik har funkat super tills i torsdags då jag åkte hem. I Gullspång vaknar jag av en duns och bredvid sitter en tant och denna gången sov jag faktiskt på riktigt. Men jag tänker inte ge upp taktiken. Jag tror bara att det var tanten som var lite koko.

För ett tag sen köpte jag en kassabok. Lite väl ambitiöst kan kanske tyckas men det är för mitt eget bästa. För att liksom hålla koll på vad det är jag faktiskt köpt. Anledningen till mitt köp kom när jag i slutet av september kollade mitt konto och såg ett köp på GN Driftbolag AB för 65 kronor. Jag började undra vad det var och jag undrar än idag. Jag har lyckats få fram ett organisationsnummer och jag vet att det är någon typ av restaurangverksamhet i Umeå. Mitt problem är att jag aldrig varit i Umeå. Därför har jag nu börjat med kassabok och det är awesome, jag liksom slipper undra och leka bolagsdetektiv.

Jag är på jobbjakt. Jag vill verkligen jobba och därför söker jag jobb överallt. Från norr till söder. Som dom säger på arbetsförmedlingen, man måste ju vara beredd att flytta. Men det finns en stad som jag inte söker jobb i, även om det skulle finnas jobb där. Jag är verkligen skiträdd för denna stad. Malmö. Brr..vilken hemsk stad. Jag vill inte ens åka dit och turista. Alla, till och med bussar, i Malmö blir skjutna, klubbar och restauranger blir bombade. Jag har ingen dödslängtan och skulle jag komma till Malmö skulle det inte ta mer än fem minuter innan jag skjuts ner på gatan och dör för att ambulansen inte kommer fram för att folk kastar sten på den. Visst kan jag flytta för ett jobb men inte till Malmö. Där går gränsen.

Att människor och djur har kön och är antingen en han eller hon är ju ganska självklart. Att jag är en tjej, ja det vet jag även om det var längesen jag liksom grundligt var där nere och kikade, men man vet ju ändå liksom. Och jag vet om det är en tjej eller kille jag möter på gatan utan att behöva klä av personen och undersöka det där mellan benen.

Men kan en sak vara en han eller hon? Har saker kön? Om jag skulle säga Öresundsbron, skulle du då tänka man, eller kvinna? Jag har på min kulturella kurs lärt mig att städer och typ byggnader är mer manliga eftersom det är män som planerat staden eller byggnaden, men är staden/byggnaden en man då? Nää...Så länge det är tomt mellan benen är det ett "det". Eller?

Förr handlade husfrueriet om att laga mat, städa, tvätta, handla och sånt där hushållspyssel. Idag har det bytts ut och handlar om botox, shopping och långlunch. Jag vet inte vad jag tycker om det. Jag menar är man husfru eller hemmafru så ska man väl för tusan vara hemma. Jag menar inte att man ska sitta instängd hela dagarna, men inte ska man vara på stan hela dagarna heller. Men jag hade varit en perfekt hemmafru för jag gillar att laga mat, har absolut inget emot att städa eller handla. Botox behöver jag ingen för mitt babyface gör att jag får visa leg för att köpa trisslotter och pengar till shopping och långlunch, ja det finns knappt. Det enda minuset från min sida är väl det där med barn. Ska jag husfrua då ska det allt vara barnfritt.

 

Jag gillar tanken att det alltid finns något att fira. Det finns liksom alltid en anledning till att göra det lite extra gott och mumsigt. Och nuförtiden finns ju något att fira varje dag, alla dagar är en speciell dag, till exempel falukorvens dag, handdukens dag, jordens dag, sjusovardagen och så vidare. Det finns verkligen något varje dag, and I like it!

Idag gottar jag mig lite extra och firar kanelbullens dag med mina egenhändigt bakade bullar. Fast jag ska nog inte äta alla idag, sparar några till imorgon också.

I skolan har jag fått lära mig om Amerikaniseringen, eller McDonladiseringen om man vill kalla det så. Det betyder att den västerländska kulturen (läs amerikanska), påverkar globalt och länderna blir mer och mer lika varandra. Idag finns ju till exempel McDonald's överallt, vilket borde betyda att tjocka människor finns överallt. Men jag har funderat på en sak. Finns det tjocka asiater, förutom sumobrottarna? Det kan låta elakt eller knasigt, men jag har faktiskt inget emot asiater och undrar faktiskt på riktigt. Jag har nog liksom aldrig sett en tjock asiat, förutom just en sumobrottare.

Jag har aldrig egentligen varit intresserad av ringar. Jag tycker att det är jobbigt med ringar och sen så finns det aldrig såna där billiga krims-krams ringar som passar mig. Jag har liksom för tjocka fingrar. Men på senare tid har jag känt ett sug efter en blaffig ring, men det har varit svårt att hitta en som passar. Jag har liksom för tjocka fingrar.

Men! Idag hittade jag en fin, blaffig och billig ring som faktiskt passade på mina tjocka fingrar. TaDa!

Vem har bestämt att den smarta frukten ska vara äpple? När jag var liten och gick i lågstadiet hade vi några böcker i svenska tror jag som hette Äppel, Päppel och så vidare. Nu, typ 17 år senare sitter jag i Aula Magna på Karlstads universitet och väntar på att få gå fram och ta emot ett kunskapsäpple i glas. Äpplet ska enlig den lilla lappen som sitter på symbolisera kunskapens frukt. Just nu känns det ju ganska bra att det är ett äpple, det står liksom lite lättare upp och ser lite bättre ut än en banan. För tänk om det hade varit en banan?

Konsten att söka jobb är ädel. Man ska formulera sig på rätt sätt, profilera sig på rätt och framför allt visa en fantastisk bild på sig själv. Jag har många bilder på mig själv, jättemånga, så att välja rätt foto borde kanske inte vara så svårt, men det är det. Hur lätt är det att få fram ett foto som visar hur seriös, noggrann och kreativ jag kan vara när näst intill alla foton är från en fest eller från en kväll då jag leker flosk? Det är lite som pest eller kolera.

Ska jag välja detta:                                               Eller detta: