Mer än 1000 ord
Vi har kämpat hårt. Jag har inte offrat blod, heller inte gråtit några tårar men lite svett har utsöndrats men det har vart värt det. För nu nästan 15 000 ord senare har vi gjort det. Det jag bävat för, det som kändes som en omöjlighet är näst intill avklarat. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, C är en fin bokstav.
Overload
Ibland blir jag rädd. Jag tänker alldeles för mycket på fel saker och fastnar där. Jag oroar mig för saker som ska vara glasklara, men jag ifrågasätter, funderar och analyserar. Stämmer det? En massa "tänk om" fladdrar förbi. Jag gillar det inte men jag kan inte hjälpa det. Jag fastnar och kommer inte loss. Det är som kvicksand och jag är på väg ner. Långt ner.
"We got a 419"
I helgen har jag utforskat en hel del. Jag har gått och cyklat på vägar vägar jag inte visste fanns. Det har varit en hel del cykelvägar omslutna av skog och mark och ofta kom jag på mig själv att leta efter lik eller kroppsdelar. Jag vet ju egentligen att det inte kommer ligga något lik eller någon kroppsdel i skogen men jag kan inte låta att leta. Jag är nog allvarligt skadad efter alla polisserier och deckare jag tittat på men inte heller det kan jag låta bli och ikväll är det ett riktigt maraton med tre kriminalre på raken. Jag är nog den lyckligaste flickan i världen.
Long and winding roads
Idag har jag varit på tur. En cykeltur. För jag har fixat med min cykel så att den lever. Jag kan sånt. Det krävs bara lite cykelkedjeolja och lite luft så är det typ klart. Inte svårt alls skulle jag vilja påstå. Jag tog min Lila Vind och trampade på mot Ica i Välviken för jag behövde tandkräm. Jag tänkte att jag skulle ta en annan väg än den jag redan vet om. Jag gillar att utforska vägar jag inte riktigt har koll på. Hur som helst så kommer man ju alltid hem. Det vet jag, för jag har aldrig sovit på en parkbänk till exempel i brist på lokalsinne. Denna gången gick det finfint. Kom hem i svettigt välbehåll med en flourrik tandkräm. Sånt gillas, skarpt.
Ja, jeg elsker
17 mai. En underbar dag. I alla fall i Norge. Jag minns när jag var liten och gick i 17 mai-tåg med nationaldräkt på och flagga i handen. Det var tider det. Nu var det längesen sist jag var i Norge på nationaldagen men jag firar lite varje år ändå. Idag har jag en norsk flagga i min ena blomma som inte viftar så mycket men den står där och ser så där norsk och fin ut. Jag har även lyssnat på nationalsången på YouTube och sjungt med lite. Detta är ju också min första 17 mai som svensk medborgare men jag firar ändå, för halvnorsk kommer jag ju alltid att vara.
HEIA NORGE!
Dripp Dropp
Jag ringer Rune. Det tar lång tid innan någon svarar. När jag nästan ska lägga på svarar han. Rune. Jag presenterar mig och förklarar varför jag ringer varpå han svarar:
- Jag har precis klivit upp ur badet och tänkte torka mig, kamma håret och göra mig klar för kvällen.
- Jaha, sa jag. Då kanske jag kan få återkomma en annan dag?
- Ja, gärna det för jag droppar.
Telephone
Jösses vad jag har ringt ikväll. Min mobilräkning kommer verkligen öka denna månaden. Med massa procent. Men jag är kass på matte så jag tänker inte räkna ut procenten utan helt enkelt bara betala när räkningen kommer. Det är till massa äldre män jag ringer också, men dom är trevliga och jag försöker vara så äckeltrevlig som bara jag kan. Dock, kom jag på mig själv idag när jag var så där äckeltrevlig att jag byter dialekt. Jag pratar som en blandning mellan värmländska och bohusländska, är det det som är dalsländska kanske? Hur som helst så låter det inte som mig och jag försöker låta bli, men jag kan inte. Ska jag vara äckeltrevlig så byter jag dialekt helt enkelt, inget konstigt alls.
Vad händer i..?
Vad är det för fel på världen för tillfället? Folk mördas och våldtas till både höger och vänter. Har folk inget vettigare för sig än att mörda och våldta? Det är ju det enda som det går att läsa om nu för tiden, och lite om Grekland så klart. Icke att förglömma dom håriga grekerna. Kanske är det den ekonomiska krisens fel till att börja med. Kanske är det så att folk blev arbetslösa och hade för lite att göra på dagarna så att mord och våldtäkt blev ett udda men trevligt tidsfördriv. Tacka vet jag Fia med knuff när rastlösheten sätter in.
Schizo
Schizofreni är läskigt, synd om dom som har det men ändå läskigt. Typ som hon lilla tjejen på Oprah som var helt galen för att hennes "elaka kompisar" sa till henne att slå och skada folk. Ännu sjukre var ju att kompisarna hette typ 24 och 7 dagar.
Jag tror jag vet någon annan som är lite schizo också. Hon kommunicerar olika med folk beroende på kommunkationsväg. Konstigt tycker jag, kanske inte hon tycker. Hur som helst så är hon precis odräglig på mejl och nästan lite elak, vilket inte alls gillas. På telefon är hon näst intill underbar och alldeles fantastiskt trevlig, vilket absolut gillas så idag blev både teorier och enkät godkända och redo för fortsatt arbete. Det är inte långt kvar tills allt ska vara klart men det är okej. Är man så bra som vi är så gillar man läget, utan att bita i ett surt äpple.
Bakisslaget
Har man inget bättre för sig en lördag och man är lite trött och bakis kan man till exempel kolla på Körslaget. Det gjorde jag. Det var ju final till och med. Jösses så spännande kan man tycka. Det tyckte jag inte riktigt men ändå så kollade jag. Det var alltså final och den lilla, korta, tjocka Kalle Moreus vann. Konstigt tyckte jag. Men det brukar ju gå åt skogen när folket får rösta. Sedan slog det mig att det är nog något fuffens med detta program och alla vinnare. Tjocka Kalle är programseriens fjärde vinnare och hade färgen röd. Dom andra tre som vunnit är Joakim Cans, som hade färgen röd, Hanna Hedlund och Ola Svensson som båda hade färgen lila. Det är ju helt klart något lurt över detta. Så hade inte Kalle vunnit hade nog Niklas Strömstedt gjort det, för han hade ju lila som sin körfärg. Jo, något fuffens är det allt, sanna mina ord.
