maddafakka

Det var längesen nu...Jag vet. Kass, det har jag varit. I alla fall ur ett perspektiv, ur ett annat har jag varit förbannat bra. Jag har kämpat med min hemtenta och lämnat in den, har fått tillbaka analysen och gjorde den förjäkla bra om jag får säga så självt. Har syster på besök också så att bolla plugg med familjeliv har varit en utmaning, blir väldigt lätt att tappa fokus. Men jag har gjort det. Nu är det klart. Nu tar jag helg och ska äta både fredags- och lördagsgodis. Det är ju trots allt höstlov. 

Tummen upp, absolut

I sommar fick jag veta att jag var en viktig person. Och viktiga personer dom svarar i sin telefon när det ringer och dom ska finnas på plats där det händer, när det händer. Det brukar jag vara. Jag brukar vara som den där sleven som alltid ska vara mitt i grytan. Men inte nu. Inte på ett bra tag framöver. Jag har andra ärenden nu. För jag en viktig person på många olika håll. Men jag kommer att vara sucky. Så är det. Men ibland är det så. Återkom gära i november. Då har jag återgått till att vara den där sleven igen. 

               
                                                            En väldigt viktig slev

Stöveljakt. Det låter så där riktigt erotiskt och upphetsande så man knappt vet vart man ska göra av sig själv. Jag hade spatat in ett par kängor så jag bad systrarna hojta så jag kunde haka på deras stöveljakt. Jag var lite skeptiskt inför dessa kängor jag spanat in. Jag var rädd för att jag skulle se ut som någon som gillar Hitler och alla idéer han hade för sig. Rädd för att jag skulle se ut som en förrymd lumpare. Men prova var jag tvungen, annars skulle jag ju inte veta. Jag provade och det vart ju ganska bra. Visst lite militärvarning var det ju, men jag känner mig inte som en Hitlerkompis och det var ju det jag var rädd för. Men när jag står där i butiken med mina kängor på får jag en sån där hemsk och elak känsla. Jag ville sparka någon, verkligen sparka någon med mina kängor. Det är ju helt sjukt. Men som vanligt så är jag ju lite knäpp. Men att jag ville sparka någon? Det var nog det knasigaste.

- Service!
- You never walk alone!
- Ta bort dig själv!
- Ja, vart var vi igår!?

Fiskarn a.k.a. Ranelid. I suck my brother. Köping. Köpings brorsa. Tatuerarna. Bullert.
Och alla andra.

Det var precis som vanligt.
 Fast bättre. Mycket bättre.

Med lite ironi skriver jag:
- skolan. check.
- packning. ett halvt check.
- personlig hygien. ett halvt check. Har ju bara duschat än så länge så det är mycket kvar. Jag är en smutsig människa.

Snart pausar jag. Snart är jag redo och klar. Snart ska jag leka hoochie på Östersjön. Mycket snart smäller det.

Nu är det fruktdags. Snart rullar dom in...

...Päronen

Idag är en sådan där dag när jag egentligen inte gör någonting. Det är skönt. Jag har lyckats få i mig mat och skrivit så pass mycket på min analys så att det nu bara saknas 62 ord, räcker fint till en finurlig slutkläm det. Men jag har inte varit ute, jag har inte duschat som jag tänkt göra. Inte heller har jag diskat än. Men sängen är bäddad så som den ska vara. Det är sköna fredag idag och det ska det fortsätta vara. Ska diska och duscha, det har jag bestämt. Sen ska jag halvdö i soffan och kolla på idol och någon söt romantisk film innan jag läser klart min bok. Imorgon kommer mor och far på besök och jag ska äntligen få upp min persienn. Och Markus ska äntligen få sin utlovade tacos. Det är lycka det. Tacos och persienn, vad vore livet utan det?

    

Jag besegrade honom och min förvirring blev till lycka.
Jag hade klarat det!