Han fick mig så lätt
Igår gick tre förväntansfulla ungdomar mot bussen för att gå på en, som kom att bli magisk, tillställning. Kl 23:00 på Nöjesfabriken skulle Håkan Hellström äntra scenen. Som fint folk brukar vara var Herr Hellström lite sen, men vad gör det? Jag förlåter honom. Vi stod där och skuttade och jag, typ kortast i lokalen försökte febrilt med min kamera att knäppa bilder. Tur att Anton och Markus var där för att hjälpa när mina armar inte räckte till. En bit in i framträdandet bestämde jag och Markus oss för att knö lite, försöka komma Håkan lite närmare. Detta lät ju jättebra tänkte jag, vilka bilder jag skulle få liksom. Men...Än en gång har det bevisat sig att Madde inte ska vara längst fram. Jag hamnar som vanligt under alla andra, får armar över halsen så att luften tillfälligt tar slut. Markus drog upp mig titt som tätt för att jag inte skulle bli mosad som en insekt. Inga direkta bilder blev ju där framme heller så det var en onödig tripp framåt. Vi förflyttade oss till baren istället och vi fick höra Nu kan du få mig så lätt och jag och Markus blev nog gladare än gladast när vi hörde att spelade den låten. Det var en bra kväll igår.
Efter Håkan drog vi upp till Campus för att vi trodde att det skulle vara drag där. Men det hände inte mycket. Tog en sväng förbi Rasmus, åt lite lasagne och pratade med tyskar eller va dom nu var. Efter ett tag kom jag på att jag totalt glömt bort att jag inte mailat in min fördjupning som skulle vara inne senast 24:00. Jag fick panik och var tvungen att dra. Markus hängde på och vi hamnade lite fel när vi skulle gå en smart väg hem. Vi hamnade i ett så fancy område att jag började undra om vi verkligen var kvar på Kronoparken. Dom husen och dom bilarna var ta mig tusan inte gratis. Men efter en lång nattpromenad kom vi till slut hem.
Innan jag somnade ungefär vid 03:20 fick jag ett sms. Det var ett trevligt sms, det tyckte jag om att få.
