Komik/Tragik på hög nivå
Herregud! Ska jag skratta eller gråta? Jag tror jag väljer skratta, för jag tänker då verkligen inte gråta för att folk pratar och har sig. Bryr mig inte om vad andra tycker om mig. Jag vet vem jag är och vilka som är mina riktiga vänner. Tycker på nåt sätt att allt är så komiskt, att folk verkligen inte har nåt bättre för sig än att klaga på alla hela tiden...som en lärare en gång i tiden sa:
- Gör rent framför din egna dörr innan du kan klaga på nån annans.
Är som att återse "kära" gamla minnen igen. Spelar ingen roll vart man bor så kommer det tydligen alltid till den punkt när skitsnacket börjar. Går ju skitsnack till och med hemma i Falköping ju(mamma du vet haha). Men please, continue. Jag bryr mig som sagt inte. Det kanske stämmer det som min mamma sa att folk blir lite rädda om man har en stor personligehet och inte riktgit vet hur dom ska bete sig och då tar dom till skitsnack....Vad vet jag, det är ju inte jag som kallas Dr. Phil.
This is who I really am and you can't break me.
- Gör rent framför din egna dörr innan du kan klaga på nån annans.
Är som att återse "kära" gamla minnen igen. Spelar ingen roll vart man bor så kommer det tydligen alltid till den punkt när skitsnacket börjar. Går ju skitsnack till och med hemma i Falköping ju(mamma du vet haha). Men please, continue. Jag bryr mig som sagt inte. Det kanske stämmer det som min mamma sa att folk blir lite rädda om man har en stor personligehet och inte riktgit vet hur dom ska bete sig och då tar dom till skitsnack....Vad vet jag, det är ju inte jag som kallas Dr. Phil.
This is who I really am and you can't break me.
Kommentarer
Trackback
