Säg muuu till livet
Jag är klar. Jag är slut. Färdig. Finito. Tentan är också klar, så jag åker på en pausresa till västgötarnas land. Till kossornas och min stad. Visste du att kossorna har sju sidor? Att hornen är gjorda av horn? Och att när kossan är dålig i magen blir mjölken till ost? Det finns mycket om detta djur jag inte visste men nu har jag lärt mig. Allt utom hur hålen i osten blir till.
Inte så mycket blod, heller inte tårar...
...Men visst svettas klimakteriekossan. Ibland fryser jag också. Just i detta nu är jag relativt medeltempererad och nöjd. Min hemtenta är gjord. Nöjd? Ja, att jag är klar, nja, på innehållet. Men så får det helt enkelt vara. Jag har gjort den och jag har jobbat hårt. Kanske kan jag få ett bokmärke för detta?
Sweet
Tänderna mina är fina. Rena och utan hål. Hål har jag dock fått i plånboken och i huvudet. Leta böcker är inte det lättaste, nej, kanske det svåraste. Men nu är det gjort. Nu ska jag bara skriva lite också. Ska nog gå bra detta. Har inte haft någon större panikångest heller så det är ju positivt. Skulle läget imorn bli värre kan ju alltid Bengt liva upp det hela. Han vet allt hur man gör.
P.s. fick inget bokmärke, men det är okej.
P.s. fick inget bokmärke, men det är okej.
Pärlor
Den som har sagt att troll endast bor i skogen ljuger. Han eller hon har då aldrig hört talas om Karius och Baktus. Dom två trollen skrämmer livet ur mig. När jag var liten sa alltid tandläkaren att mina tänder såg ut som fina, vita, blanka pärlor. Nu är jag inte så säker längre. Jag är rädd att Karius och Baktus har tagit över och filat till sig både en fin dörr och balkong med stora fönster. Imorgon får jag domen. Då ska jag ligga där med öppen mun, utan chans att svälja och med en tunga torr som russin och få höra hur hemska dom där trollen kan vara. Hoppas jag får ett bokmärke.
Vitt
Jag håller mig inne. Vill inte ut. Ser knappt ut, mina fönster är täckta med nästan 30 cm snö som försämrar min utsikt. Min cykel är begravd, numer är det bara styret, cykelkorgen och sadeln som syns. Det yr, blåser och virvlar. Det har plogats hela dagen men det hjälper inte mycket. Jag ska fortsätta hålla mig inne och hålla tummarna för att mitt tak håller och att imorgon är en annan dag. En dag utan snöstorm.
Så nära men ändå så långt bort...
Framtiden. Den är egentligen inte så långt bort den där framtiden. Det är lite läskigt. Jag vill veta, jag vill ha koll. Men jag har bara en utänkt plan om hur jag vill ha det, hur det blir är en annan femma. I tre timmar nu har jag suttit och letat, läst och mejlat. Allt för att försöka säkra min framtid. Det jobbiga är att jag vill veta nu, jag vill inte vänta på mejlsvar som förmodligen kommer inledas med ett "tyvärr" om jag ens kommer få ett svar. Framtiden är läskig, punkt.
Jag kan själv
Jag lever själv, därför måste jag också klara mig själv. Det tycker jag i alla fall. Jag tycker att jag ska klara av att spika upp en tavla, eller koppla in tekniska apparater. Jag har det mesta hemma som kan assistera mig i vissa lägen. Jag har en liten verktygslåda med det mesta som kan behövas, till exempel skruvmejsel, tång och hammare, jag har faktiskt en hammare till, jag har olika skruvar och spik, tejp och snören. Ja, jag har det mesta för att meka och klara mig själv. I det senaste har jag bland annat rensat avloppet i handfatet och lagat min perisenn. Perisennen är kanske inte tipp-topp men den funkar och blockerar insyn så det är allt godkänt om du frågar mig. Frågan är bara hur länge det håller, men som tur är så köpte jag idag 90 meter hushållssnöre av bästa kvalitet. Inga sneda lameller här inte.
Jagad
Först och främst måste jag be om ursäkt till min granne. Det är inte hon som poppar, jag har ju inte anklagat henne face-to-face, men andå. Sorry. Hur som helst så fortsätter jakten på musikmänniskan. Jag har idag sprungit upp och ner i trapphuset och lyssnat och letat. Jag har nu lyckats få det till att det förmodligen är personen som bor under mig eller personen som bor under personen under mig. Rörigt värre men jag är idioten på spåren. Idag har han eller hon till exempel bjudit på Tik Tok med Kesha och The Way I Are med Timbaland. Låtvalen får mig att luta åt att det skyldige är en kvinna. Jakten fortsätter.
Poppigt värre
Jag gillar musik. Det är ett trevligt inslag i vardagen. Musik liksom lättar upp och är en stämningshöjare, även i festliga sammanhang. Vill man lyssna på musik väldigt länge och ha på högtalarna var eviga dag kan det fungera bra att ha det som ett litet bakgrundsljud och att inte ha högtalarna på topp. Min granne dock, verkar inte ha förstått att hög musik kan vara dåligt för öronen och grannsämjan. Hon poppar stenhårt morgon som kväll, lördag som tisdag. Det är inte något jag uppskattar. Det är faktiskt väldigt störande. Jag blir störd. Jag blir tokig. Hon borde bli tokig av att leva i ett evigt dunka-dunka. Hur orkar hon? Jag orkar inte. Nej, jag blir rent av tokig. Skogstokig, eller som en vän sa, woodencrazy.
Kväk
En perfekt film ska för det första vara tecknad. Klassiska ritade streck. Sedan ska det vara med en fattig och vacker tjej, en snygg prins, en elak gubbe som förstör och så klart en förbannelse eller förtrollning. Disney vet precis hur dom ska göra för att få till en fantastisk film. Och vi, vi visste precis och man skulle äta fett på bästa sätt. En perfekt kombo, Disney och fett.
C
C är som jag hoppas alla vet den tredje bokstaven. Oftast brukar ju A vara den bästa, kanske för att den är först. Man är A-kändis, top of the top liksom, eller den duktiga nörden på Jacksonville High School som får A+ på sitt historiaprov. A brukar helt enkelt vara den bästa bokstaven. Men för tillfället gillar jag faktiskt C lite bättre. C innebär ju en lite högre nivå, lite mer smarthet från min sida men det är okej. Jag gillar att vara smart. C är fab. C innebär också att ha en ung, trevlig, liten käck lärare som råkar slänga ut sig sexuella ord som "runka" när han egentligen ska säga "undra". Det är sådana trevliga saker som händer när livet går i C. Fint ska det va, fint som i C
Blåslampa
Jag har en blåslampa i röven. Inte bokstavligt talat, det vore ju bara konstigt. Men den finns där och eldar på som tusan och sätter fart på mig. Det är ganska bra med en blåslampa som bränner och hetsar. Jag får saker gjort. Jag kanske inte fattar allt till 100 procent men det är det nog ingen som gör. Men det känns bra i alla fall. Än så länge. Och det kanske kommer vara bra även i framtiden. Så länge blåslampan bränner så finns det hopp.
