T.G.I. Friday
Japp det är fredag. Inget att klaga på. I kontorslandskapet är fredagar ett under. Då slutar folk lite tidigare och så där. Festar till det med en extra kopp kaffe och en sväng på stan på lunchen. Sicka busar. Men det är skönt med fredagar. Det har det ju alltid varit. Jag menar fredagsmys i soffan och Let's Dance. Det är väl så det ska vara när man jobbar på kontor? Eller på fabrik. Då ser ju livet ut så. Alternativt spelar man in På spåret och Skavlan och tittar på det när Let's Dance är slut och är uppe så där busigt länge innan man lägger sig. Ja, jag gillar fredagar. Inget att klaga på.
Folk är lata
Jag har en teori om att folk är latare i större städer. I alla fall när det kommer till att ta sig någonstans. Folk som lätt kunde tagit en liten promenix på fem minuter tar i stället bussen. Jag är helt för kollektivtrafik, tro mig. Men att åka buss från Östra Torggatan till Nygatan känns lite så där halvslött. Det tar inte lång stund att gå, hur jobbigt kan det vara? Visst det är klart att tant Berit på 83 år inte kan gå så illa långt, men unga fräscha Peter tycker jag allt traska på lite. Det tror jag nog till och med att han behöver.
Kanske är det ett storstadssyndrom jag är på spåren eller så är jag bara lite knäpp som kommer från ett yttepytte ställe där det bara är tant Berit som åker buss och tycker att vissa avstånd är lite för pinsamma för att åka. Som till exempel Östra Torggatan till Nygatan.
Kanske är det ett storstadssyndrom jag är på spåren eller så är jag bara lite knäpp som kommer från ett yttepytte ställe där det bara är tant Berit som åker buss och tycker att vissa avstånd är lite för pinsamma för att åka. Som till exempel Östra Torggatan till Nygatan.
Jag fryser
Jag har aboslut inget emot det vita vinterland som täcker hela Sverige, faktiskt så gillar jag det. Att vädret är klart friskt och krispigt är trevligt tycker jag. Dock är det mindre trevligt när kylan utomhus letar sig in. Att en utomhustemperatur är 17 grader är en ganska okej siffra. Men den siffran står för graderna inomhus är det inte lika kul längre. Jag fryser verkligen. Och jag fryser aldrig. Ibland längtar jag efter att frysa lite för det är jobbart att hela tiden vara varm. Men nu är det inte kul längre. Inatt sov jag med full mundering plus tjocka stickade sockor. Visst vintern är mysig och fin och att åka pulka kan vara det bästa. Men vill jag frysa går jag ut inte in.
Hur som helst så fick dom tji dom där politikermänniskorna som skulle prata klimat och uppvärmning. Just nu är jag helt för uppvärmningen. Vad är det för fel på sol, flip-flops och grönt gräs?
Hur som helst så fick dom tji dom där politikermänniskorna som skulle prata klimat och uppvärmning. Just nu är jag helt för uppvärmningen. Vad är det för fel på sol, flip-flops och grönt gräs?
Prisa vare Herren
Idag är tydligen 1,5 miljoner ångestfulla och sjukt trötta om man ska tro på Aftonbladet. Tydligen är det "tillbaka-till-jobbet-ångesten" som har infunnit sig. Jag kan inte riktigt förstå det där, ångest för att börja jobba igen. Så farligt kan det ju omöjlig vara. Jag var tillbaka på praktieken idag och det var riktigt skönt att komma tillbaka igen. Nej så det där med ångest har jag inga problem med. Det var väldigt många som hade kommernterat den där artikeln om jobbångesten. Folk skrev att det var för lite ledighet och bla bla bla. Men gott folk, tänk efter lite. Hur lediga hade vi alla varit om inte Jesus hade vandrat på Jorden. I skolan har man jullov, påsklov, det är en massa röda dagar som man är ledig på men som man egentligen inte riktigt fattar vad dom är röda för. Alla dessa lov är relaterade till vår käre skäggiga man. Tänk vad ännu mindre ledigt det hade vart utan alla troende som kräver ledigt för att fira och be eller vad dom nu pysslar med på pingst och himmelfärds. Nej, tacka vet jag kristendomen, kanske inte så tokigt ändå det där.
Basbollar
Verkligheten som så smått har börjat idag har bestått av mathandling och den horibla informationen om att busspriserna har blivit dyrare. Smyghöjning verkar vara det nya för Karlstad buss. Kanske kan någon som jobbar på den där stora organisationen i storstaden föra min klagan vidare. Jag är ju trots allt bara en fattig student.
Men annars är det okej, jag trivs med verkligheten. I alla fall min verklighet. Andras verklighet kanske inte är lika bra som min. Men det orkar jag inte fokusera på. Då pajar jag ju min egna fantastiska verklighet.
Något annat fantastiskt är The Baseballs. En helt supersöt grupp från Tyskland. Kul att dom är därifrån tycker jag. Lite kursivt på något sätt. Men kul.
Men annars är det okej, jag trivs med verkligheten. I alla fall min verklighet. Andras verklighet kanske inte är lika bra som min. Men det orkar jag inte fokusera på. Då pajar jag ju min egna fantastiska verklighet.
Något annat fantastiskt är The Baseballs. En helt supersöt grupp från Tyskland. Kul att dom är därifrån tycker jag. Lite kursivt på något sätt. Men kul.
Det blir nog en jul i år också
Nu har jag tänt det fjärde ljuset, mosat i mig sju pepparkakor och kollat på en kass amerikansk film som handlade om hur alldeles förträfflig julen är.
Nu är det jullov. Punkt.
Det är synd om Jörgen
Jag har en tendens att hitta pengar. Oavsett om det är små eller stora summor. En gång hittade jag så mycket pengar ute på krogen att hela kvällen gick upp i plus minus noll. Sånt gillas verkligen. Ibland har jag hittat lite mindre summor som kanske räcker till en öl eller nattamat på BK.
Nu var det längesen jag hittade några pengar. Det märks att ekonomin gått lite åt skogen och att folk håller lite hårdare i sina slantar. Men idag kom breaket. Det var inga pengar jag hittade men när jag väntade på bussen hem såg jag ett vinrött kuvert ligga på marken och jag kände att det måste ligga något i det. Så jag låtsades att jag tappade min vante för jag kan ju inte bara böja på mig och plocka upp det. Det hade varit konstigt. Men jag fick upp det och kollade vad som fanns i. Och mycket riktigt fanns det något av värde. En biobiljett. På biobiljetten stod det "God jul & Gott nytt år!". På baksidan av kuvertet stod det Jörgen. Jag antar att Jörgen fått biobiljetten i julklapp på jobbet. Stackars Jörgen, att tappa julklappen så där.
Nu var det längesen jag hittade några pengar. Det märks att ekonomin gått lite åt skogen och att folk håller lite hårdare i sina slantar. Men idag kom breaket. Det var inga pengar jag hittade men när jag väntade på bussen hem såg jag ett vinrött kuvert ligga på marken och jag kände att det måste ligga något i det. Så jag låtsades att jag tappade min vante för jag kan ju inte bara böja på mig och plocka upp det. Det hade varit konstigt. Men jag fick upp det och kollade vad som fanns i. Och mycket riktigt fanns det något av värde. En biobiljett. På biobiljetten stod det "God jul & Gott nytt år!". På baksidan av kuvertet stod det Jörgen. Jag antar att Jörgen fått biobiljetten i julklapp på jobbet. Stackars Jörgen, att tappa julklappen så där.
Om sanningen ska fram så får den ljuga
Kalas är kul. Man äter mat. Och efterrätt. Mycket efterrätt. Och man dricker dricka. Man dricker lite vin och lite öl. Roligt blir kalaset också om personen som fyller år inte ens vet att det ska vara ett kalas. Då blir kalaset genast lite bättre och lite lurigt. Personen ifråga kan kanske bli lite förvirrad och undra varför man ljuger om när man ska komma och vart man ska men det brukar gå över efter lite god mat och efterrätt. Det blir också lite bättre om det är med personer på kalaset som personen inte trodde skulle vara där. Ja, jag säger då det, kalas är kul. Speciellt om det är en överraskning.
Bubblegirl
Ibland får jag för mig att jag lever i en bubbla. Att inget egentligen är på riktigt. Det känns så där konstigt ibland, som om jag flyger ut ur min kropp och ser allt på ett annat sätt. Typ som folk säger att man gör när man dör. Det är en konstig känsla men samtidigt skönt. Men någon gång borde väl den där bubblan spricka och verkligen få mig att landa? Visst jag har allt fått mina käftsmällar här i livet men alltid så blåses en ny bubbla upp och livet blir så där konstigt och fantastiskt. Blub, blub.
Som Pippi
-Städa, städa varje fredag och så varje jul, det tycker jag är kul.
Så sjunger hon Pippi. Det var längesen jag såg på Pippi. Det vore kul. Det var Rasmus på luffen förut på TV så lite Astrid har jag insupit mig i alla fall. Och jag har gjort som Pippi idag. Nästan. Jag har ju inte städat varje fredag och inte varje jul heller. Men jag har städat. Och jisses så jag städade. Jag har krypit på knäoch jag har böjt och bänt mig som jag har gjort förr tror jag. Men rent har jag. Och luktar gott gör det också. Härligt. Jag och Pippi, vi kan vi.
Besprutad
Jag ser inte ut som en gris, eller ja, jag har ju en uppåtnäsa men jag låter definitivt inte som en gris. Konstigt då egentligen att jag skulle kunna få svininfluensan. Men så är det ju. Nuförtiden kan man tydligen få allt. Och det vill man ju inte. Så därför tog jag sprutan, även om jag är sjukt nervös för konstiga biverkningar. På väg till servicehuset föreställde jag mig det värsta. Tänk om jag skulle dö för att jag varit en duktig medborgare och tagit den. Massa tänk om.
Hon som stack sa inte ens till när hon gjorde det, vilket jag i och för sig gillar, men ändå. Jag tror inte ens jag hann sätta mig ner. Det smärtar i mig. Ganska mycket dessutom. Jag känner mig handikappad. Jäkla spruta. Vad skulle detta vara bra för? Men, men, skulle jag dö nu så skulle jag i alla fall dö mätt, ren och lycklig. Och det är ju inte så illa. Svinbra helt enkelt.
Hon som stack sa inte ens till när hon gjorde det, vilket jag i och för sig gillar, men ändå. Jag tror inte ens jag hann sätta mig ner. Det smärtar i mig. Ganska mycket dessutom. Jag känner mig handikappad. Jäkla spruta. Vad skulle detta vara bra för? Men, men, skulle jag dö nu så skulle jag i alla fall dö mätt, ren och lycklig. Och det är ju inte så illa. Svinbra helt enkelt.
Jag tänker, alltså finns jag
Vissa personer borde inte få köra buss. Vissa kör sakta, sakta och andra kör så fort att dom knappt hinner med att svänga i kurvan som kommer. Vissa borde heller inte få åka buss. Typ folk som luktar illa, eller den där gubben som gapade och skrek och var så där jobbigt full. Jag har också varit full, men är sällan jobbig. Det är bara vissa som tycker det, inte alla. Dom flesta vuxna har nog varit fulla, minst en gång. En gång var min konfirmationspräst full. Han var på kräftskiva då. Månen brukar också vara full. det har den varit dom senaste dagarna. Det är fint. Jag har alltid gillat rymden. Det är så stort, det går liksom inte fatta att vi lever på en planet i rymden. Det låter helt galet egentligen, men vi är ju rymdvarelser. Helt normalt, inget konstigt med att bo i rymden.
Jag saknar snön
Det är juletider nu. Jag tycker att julen småbörjar så här vid advent, medan vissa andra tycker att julen är bara julafton och dom dagarna och att advent är advent och lucia är bara lucia. Men jag tycker att allt detta är jul. Det är olika delar av julen. Igår började min jul. Min julstjärna åkte upp, mina tomtar är på plats, min lilla julgran står där den ska, julkalendern är inköpt och jag har pysslat min egna adventsljusstake. Jag har också handlat klart mina julklappar och julkort har jag köpt också och så klart glögg och pepparkakor. Jag har det mesta för att få till en bra jul. Förutom tejpen som tog slut förut. Och så klart snön. Det skulle vara så trevligt om regnet som bara vräker ner hela tiden kunde bli snö. Vit, orörd, glittrande snö. Det är fint och det vill jag ha. Men jag får nöja mig med det jag har så länge. Och det är ju inte lite faktiskt.
En dag kommer jag också vara gammal
Jag har en vän som brukar yttra ett visst uttryck på efterfester. Anton heter han och har hår som en igelkott. Det är skönt att klappa honom. Hur som helst, så här brukar han säga:
- Fan vad unga vi är.
Jag brukar skratta när han säger så, men egentligen är det ju sant. 22, vad är det för siffra? Det är ju ingenting. Till exempel något i mataffären som kostar 22 kronor är ju inte speciellt dyrt. Eller 22 godisar är inte speciellt många. Så visst är vi unga. I alla fall jag. Och Anton. Jag märker också att jag är ung när jag är på praktiken. Folk pratar om hur det var när dom var unga, runt en så där 25-27 år. Ja, tänker jag det är säkert en trevlig ålder men jag kan inte komma med inlägg i den diskussionen. Inte än.
Det där med att visa leg är ju också en intressant punkt. Jag kan nog räkna antalet gånger jag INTE behövt visa leg på en hand. Jag får alltid visa leg. Igår fick jag visa, julfest med praktikplatsen, jag beställde en öl till maten och blev frågad om leg. Tror inte att så många under arton är på företagsfest men visst dom ju måste ju fråga babyfacet om åldersbevis. Idag fick jag också visa leg, jag var på Konsum och handlade efter en sliten dag på praktiken och köpte glögg och pepparkakor. Jag drog mitt kort och han i kassan säger:
- Ja, den där glöggen får du visa leg för.
Jag har inget emot att bli äldre. Jag slipper gärna att visa mitt leg. Men visst, är jag ett babyface så är jag.
- Fan vad unga vi är.
Jag brukar skratta när han säger så, men egentligen är det ju sant. 22, vad är det för siffra? Det är ju ingenting. Till exempel något i mataffären som kostar 22 kronor är ju inte speciellt dyrt. Eller 22 godisar är inte speciellt många. Så visst är vi unga. I alla fall jag. Och Anton. Jag märker också att jag är ung när jag är på praktiken. Folk pratar om hur det var när dom var unga, runt en så där 25-27 år. Ja, tänker jag det är säkert en trevlig ålder men jag kan inte komma med inlägg i den diskussionen. Inte än.
Det där med att visa leg är ju också en intressant punkt. Jag kan nog räkna antalet gånger jag INTE behövt visa leg på en hand. Jag får alltid visa leg. Igår fick jag visa, julfest med praktikplatsen, jag beställde en öl till maten och blev frågad om leg. Tror inte att så många under arton är på företagsfest men visst dom ju måste ju fråga babyfacet om åldersbevis. Idag fick jag också visa leg, jag var på Konsum och handlade efter en sliten dag på praktiken och köpte glögg och pepparkakor. Jag drog mitt kort och han i kassan säger:
- Ja, den där glöggen får du visa leg för.
Jag har inget emot att bli äldre. Jag slipper gärna att visa mitt leg. Men visst, är jag ett babyface så är jag.
Spara och Slösa
När jag var liten fick jag alltid en tidning i skolan. Kanske en gång i månaden eller något sådant. Lyckoslanten hette den. Det var en bra tidning tyckte jag. Den hadlade om pengar. Och jag gillar pengar. Det gör nog alla egentligen. Hur som haver. I Lyckoslanten var det alltid med en liten serie, Spara och Slösa. Den handlade om två tjejer med helt olika pengavanor som du kanske kan förstå. Jag såg mig själv alltid som Spara. Jag har fått höra många gånger i mitt liv att jag är ekonomisk. Och det är jag. Jag gillar att hålla koll på mina pengar men inte nödvändigtvis spara dom. Jag vill dock poängtera att det är stor skillnad på ekonomisk och snål. Det är inte samma sak. För jag är inte snål. Jag är ekonomisk. Folk som tror att dom är ekonomiska verkar åka till Ullared. Att handla på Gekås känns slösa, för vad finns det där som man inte kan köpa på ICA eller Willys? Jag har i och för sig varit där. Två gånger. och nu när det är på TV vill jag åka dit igen. Jag vet inte vad jag skulle köpa. Jag vill, men jag ska inte. För jag är ju Spara.
Undra om Lyckoslanten fortfarande finns...
Undra om Lyckoslanten fortfarande finns...
Liar liar pants on fire
Folk ljuger. Så är det. Jag har ljugit. Du har garanterat också ljugit. Folk fuskar också. Jag har fuskat. En gång lämnade jag in en bokrecension i ettan på gymnasiet som jag hade gjort i 9:an. Bara för att jag aldrig skulle hinna läsa en bok på två veckor. Jag har aldrig varit speciellt bra på det där med att läsa böcker. Men jag börjar bli bätte. Andra folk läser böcker är professorer. Dom är så där smarta och läser en himla massa. Gärna mycket böcker som handlar om egentligen samma sak. Det finns även professorer som skriver egna böcker, uppsatser och liknande. Typ som han på MKV-avdelningen på Karlstads universitet. Bara det att han ljög. Och fuskade. Han sa att han hade skrivit en massa saker. Men så var det ju inte. Och det var lätt att luska ut vem det var också. Tidningen skriver kryptiskt i sin artikel men det var lätt som en plätt att kolla upp alla som jobbar på MKV och sedan sålla bort folk med hjälp av den kryptiska faktan. Folk ljuger och folk fuskar. Till och med professorer. Men jag ska inte fuska någon mer gång. Det är okej att inte bli etta. Om du frågar mig är jag nöjd med att komma tvåa.
Höstmani
Det är november. Tror inte någon har missat det. Om man inte har en kalender att se det i så märks det på vädret. Det är för tillfället ingen sol ute på dagarna, det är bara grått och regn. Massa regn. Sånt här väder och att det blir mörkt så fort gör att många får sådana dära höstdepressioner. Jag kan helt förstå det. Det är ingen kul årstid som november bjuder på. Men jag har ingen depression. Jag är glad. Väligt glad, av många olika anledningar. Jag har höstmani tror jag. Läste att mani är motsatsen till depression så jag har mani. Låter ju lite väl sinnessjukt det där ordet egentligen. Mani. Nej, galen är jag inte. Bara glad. Det är härliga tider. Och härligare kommer det bli. Julmani? Absolut.
Kostymnisse
Jag har många vänner. Så har det nog alltid varit tror jag. Jag vet att tysken inte gillade mig för det. Men han kom över det och nu är vi väl så kallade bekanta han och jag, för vän skulle jag inte kalla honom. Men jag och tysken har många gemensamma vänner. Sådana som både han och jag känner mycket väl. En av dessa ska bli storstadsbo på riktigt. Han ska överge det fina vi har här i Värmland. Han ska till Stockholm och leva kostymliv. Det är ju såklart kul för honom. Kostymer är ju fina och så men Värmland är nog kanske lite finare. Kanske inte just idag för vädret är ju skit och solen har inte vaknat än verkar det som. Men egentligen så är Värmland en fin plats. Men kanske är Stockholm ännu finare. Det kan jag ju inte svara på, har ju aldrig direkt varit där. Men nu när min vän blir kostymnisse blir det ändring på det. Han ska visa mig Stockholm. Det har han lovat.
When Värmland takes over
Jag är påverkad. Jag blir det så lätt, av både det ena och det andra faktiskt. När jag var liten påverkades jag lätt också, men då mest dialekter. Och det verkar som det har kommit tillbaka. Jag har fått ett återfall. När jag var liten och spenderade mina somrar på Resö hade jag olika dialekter nästan var dag, helt beroende på vem jag lekte med. Nuförtiden leker jag ju mest i Värmland och då kan du ju gissa. Jag har kommit på mig själv en massa gånger i det sista att jag låter nästan som Alsterlind eller någon annan av dom dära Karlstad-gubbarna. Nu är det inte enstaka uttryck jag pratar om eller vissa ord. Nej, jag pratar tonfallet. Hela jäkla paketet som gör dialekten. Nu är det kört. Värmland har tagit över.
Sweet music to my ears
Jag tror jag är kär. Inte på riktigt utan mer på ett sånt fjortisaktigt sätt. Det ju inte så att jag känner personen eller har pratat med honom. Men jag är nog ändå lite betuttad. Han är så där lite söt, byxmyndig och sjunger jättefint. Så där riktigt fint så att dom riktiga gråblonda fjortisbrudarna med idominsalva på läpparna grinar och måste fixa nya spindelben till ögonfransar. Om du verkligen måste veta så är det den där Erik i Idol. Det går ju inte tycka illa om honom. Inte på något sätt och hans tänder är egentligen inte speciellt fina, men det glömmer jag liksom bort när jag ser honom. Så fjortiskär är jag.
