maddafakka

Jag har en vän som brukar yttra ett visst uttryck på efterfester. Anton heter han och har hår som en igelkott. Det är skönt att klappa honom. Hur som helst, så här brukar han säga:

- Fan vad unga vi är.

Jag brukar skratta när han säger så, men egentligen är det ju sant. 22, vad är det för siffra? Det är ju ingenting. Till exempel något i mataffären som kostar 22 kronor är ju inte speciellt dyrt. Eller 22 godisar är inte speciellt många. Så visst är vi unga. I alla fall jag. Och Anton. Jag märker också att jag är ung när jag är på praktiken. Folk pratar om hur det var när dom var unga, runt en så där 25-27 år. Ja, tänker jag det är säkert en trevlig ålder men jag kan inte komma med inlägg i den diskussionen. Inte än.

Det där med att visa leg är ju också en intressant punkt. Jag kan nog räkna antalet gånger jag INTE behövt visa leg på en hand. Jag får alltid visa leg. Igår fick jag visa, julfest med praktikplatsen, jag beställde en öl till maten och blev frågad om leg. Tror inte att så många under arton är på företagsfest men visst dom ju måste ju fråga babyfacet om åldersbevis. Idag fick jag också visa leg, jag var på Konsum och handlade efter en sliten dag på praktiken och köpte glögg och pepparkakor. Jag drog mitt kort och han i kassan säger:

- Ja, den där glöggen får du visa leg för.

Jag har inget emot att bli äldre. Jag slipper gärna att visa mitt leg. Men visst, är jag ett babyface så är jag.