maddafakka

Jag är en social människa. Jag gillar att prata och har liksom aldrig haft problem i sociala sammanhang. Jag har fått berättat för mig att jag tvingade mina dagiskompisar att lyssna på mig när sjöng och höll på. Folk var ju liksom min grej. Tills nu. På äldre dar har jag insett att jag inte klarar av folk. Mina vänner och min familj och så är ju inga problem och att prata inför folk är inga problem heller. Utan det är snarare folk i allmänhet. Som idag till exempel. Jag skulle leka duktig student och stanna kvar i skolan efter föreläsningen för att komma igång med min uppgift. När föreläsningen var slut tänkte jag bara enkelt köpa en macka och sedan sätta mig i lugn och ro och läsa och anteckna smarta saker. Men det var så mycket folk precis överallt. Jag kom knappt fram så många var dom. Jag visste liksom inte ens vart jag skulle ta vägen. Paniken spred sig i min kropp så jag tog på mig jackan, gick hem och åt en Billys panpizza.