maddafakka

Jag har tidigare klagat på det där med barn. Och nu gör jag det igen. Jag tycker absolut att folk ska få ta med sina barn till restauranger som inte enbart heter McDonald's eller till bion eller caféet. Det tycker jag verkligen. Men, att ta med en nyfödd liten krabat som av någon anledning inte kan vara tyst till ett bibliotek tycker jag inte om. Visst nu är universitetets bibliotek en plats där man får skratta och prata och det finns ett tyst plan för den som vill. Jag vet. Men ändå, jag kan inte hjälpa det. Man tar inte med en unge till universitetsbiblioteket.

Jag är en social människa. Jag gillar att prata och har liksom aldrig haft problem i sociala sammanhang. Jag har fått berättat för mig att jag tvingade mina dagiskompisar att lyssna på mig när sjöng och höll på. Folk var ju liksom min grej. Tills nu. På äldre dar har jag insett att jag inte klarar av folk. Mina vänner och min familj och så är ju inga problem och att prata inför folk är inga problem heller. Utan det är snarare folk i allmänhet. Som idag till exempel. Jag skulle leka duktig student och stanna kvar i skolan efter föreläsningen för att komma igång med min uppgift. När föreläsningen var slut tänkte jag bara enkelt köpa en macka och sedan sätta mig i lugn och ro och läsa och anteckna smarta saker. Men det var så mycket folk precis överallt. Jag kom knappt fram så många var dom. Jag visste liksom inte ens vart jag skulle ta vägen. Paniken spred sig i min kropp så jag tog på mig jackan, gick hem och åt en Billys panpizza.

Att åka buss kräver taktik. I alla fall om man som jag vill komma på först och få en bra plats och sedan sitta själv. När jag åker stadsbuss har jag en genomarbetad taktik som gör att jag som oftast kommer på bussen först. Det handlar enkelt om vart bussen stannar så att man får dörrarna precis framför sig. Svårare än så är det liksom inte. När jag åker längre bussresor som när jag ska hem till byn har jag en finfin taktik för att få sitta själv hela resan. När en hållplats kommer låtsas jag att sover, för vem vågar sätta sig bredvid en som sover? Denna taktik har funkat super tills i torsdags då jag åkte hem. I Gullspång vaknar jag av en duns och bredvid sitter en tant och denna gången sov jag faktiskt på riktigt. Men jag tänker inte ge upp taktiken. Jag tror bara att det var tanten som var lite koko.