Jag saknar snön
Det är juletider nu. Jag tycker att julen småbörjar så här vid advent, medan vissa andra tycker att julen är bara julafton och dom dagarna och att advent är advent och lucia är bara lucia. Men jag tycker att allt detta är jul. Det är olika delar av julen. Igår började min jul. Min julstjärna åkte upp, mina tomtar är på plats, min lilla julgran står där den ska, julkalendern är inköpt och jag har pysslat min egna adventsljusstake. Jag har också handlat klart mina julklappar och julkort har jag köpt också och så klart glögg och pepparkakor. Jag har det mesta för att få till en bra jul. Förutom tejpen som tog slut förut. Och så klart snön. Det skulle vara så trevligt om regnet som bara vräker ner hela tiden kunde bli snö. Vit, orörd, glittrande snö. Det är fint och det vill jag ha. Men jag får nöja mig med det jag har så länge. Och det är ju inte lite faktiskt.
En dag kommer jag också vara gammal
Jag har en vän som brukar yttra ett visst uttryck på efterfester. Anton heter han och har hår som en igelkott. Det är skönt att klappa honom. Hur som helst, så här brukar han säga:
- Fan vad unga vi är.
Jag brukar skratta när han säger så, men egentligen är det ju sant. 22, vad är det för siffra? Det är ju ingenting. Till exempel något i mataffären som kostar 22 kronor är ju inte speciellt dyrt. Eller 22 godisar är inte speciellt många. Så visst är vi unga. I alla fall jag. Och Anton. Jag märker också att jag är ung när jag är på praktiken. Folk pratar om hur det var när dom var unga, runt en så där 25-27 år. Ja, tänker jag det är säkert en trevlig ålder men jag kan inte komma med inlägg i den diskussionen. Inte än.
Det där med att visa leg är ju också en intressant punkt. Jag kan nog räkna antalet gånger jag INTE behövt visa leg på en hand. Jag får alltid visa leg. Igår fick jag visa, julfest med praktikplatsen, jag beställde en öl till maten och blev frågad om leg. Tror inte att så många under arton är på företagsfest men visst dom ju måste ju fråga babyfacet om åldersbevis. Idag fick jag också visa leg, jag var på Konsum och handlade efter en sliten dag på praktiken och köpte glögg och pepparkakor. Jag drog mitt kort och han i kassan säger:
- Ja, den där glöggen får du visa leg för.
Jag har inget emot att bli äldre. Jag slipper gärna att visa mitt leg. Men visst, är jag ett babyface så är jag.
Spara och Slösa
När jag var liten fick jag alltid en tidning i skolan. Kanske en gång i månaden eller något sådant. Lyckoslanten hette den. Det var en bra tidning tyckte jag. Den hadlade om pengar. Och jag gillar pengar. Det gör nog alla egentligen. Hur som haver. I Lyckoslanten var det alltid med en liten serie, Spara och Slösa. Den handlade om två tjejer med helt olika pengavanor som du kanske kan förstå. Jag såg mig själv alltid som Spara. Jag har fått höra många gånger i mitt liv att jag är ekonomisk. Och det är jag. Jag gillar att hålla koll på mina pengar men inte nödvändigtvis spara dom. Jag vill dock poängtera att det är stor skillnad på ekonomisk och snål. Det är inte samma sak. För jag är inte snål. Jag är ekonomisk. Folk som tror att dom är ekonomiska verkar åka till Ullared. Att handla på Gekås känns slösa, för vad finns det där som man inte kan köpa på ICA eller Willys? Jag har i och för sig varit där. Två gånger. och nu när det är på TV vill jag åka dit igen. Jag vet inte vad jag skulle köpa. Jag vill, men jag ska inte. För jag är ju Spara.
Undra om Lyckoslanten fortfarande finns...
Liar liar pants on fire
Folk ljuger. Så är det. Jag har ljugit. Du har garanterat också ljugit. Folk fuskar också. Jag har fuskat. En gång lämnade jag in en bokrecension i ettan på gymnasiet som jag hade gjort i 9:an. Bara för att jag aldrig skulle hinna läsa en bok på två veckor. Jag har aldrig varit speciellt bra på det där med att läsa böcker. Men jag börjar bli bätte. Andra folk läser böcker är professorer. Dom är så där smarta och läser en himla massa. Gärna mycket böcker som handlar om egentligen samma sak. Det finns även professorer som skriver egna böcker, uppsatser och liknande. Typ som han på MKV-avdelningen på Karlstads universitet. Bara det att han ljög. Och fuskade. Han sa att han hade skrivit en massa saker. Men så var det ju inte. Och det var lätt att luska ut vem det var också. Tidningen skriver kryptiskt i sin artikel men det var lätt som en plätt att kolla upp alla som jobbar på MKV och sedan sålla bort folk med hjälp av den kryptiska faktan. Folk ljuger och folk fuskar. Till och med professorer. Men jag ska inte fuska någon mer gång. Det är okej att inte bli etta. Om du frågar mig är jag nöjd med att komma tvåa.
Höstmani
Det är november. Tror inte någon har missat det. Om man inte har en kalender att se det i så märks det på vädret. Det är för tillfället ingen sol ute på dagarna, det är bara grått och regn. Massa regn. Sånt här väder och att det blir mörkt så fort gör att många får sådana dära höstdepressioner. Jag kan helt förstå det. Det är ingen kul årstid som november bjuder på. Men jag har ingen depression. Jag är glad. Väligt glad, av många olika anledningar. Jag har höstmani tror jag. Läste att mani är motsatsen till depression så jag har mani. Låter ju lite väl sinnessjukt det där ordet egentligen. Mani. Nej, galen är jag inte. Bara glad. Det är härliga tider. Och härligare kommer det bli. Julmani? Absolut.
Kostymnisse
Jag har många vänner. Så har det nog alltid varit tror jag. Jag vet att tysken inte gillade mig för det. Men han kom över det och nu är vi väl så kallade bekanta han och jag, för vän skulle jag inte kalla honom. Men jag och tysken har många gemensamma vänner. Sådana som både han och jag känner mycket väl. En av dessa ska bli storstadsbo på riktigt. Han ska överge det fina vi har här i Värmland. Han ska till Stockholm och leva kostymliv. Det är ju såklart kul för honom. Kostymer är ju fina och så men Värmland är nog kanske lite finare. Kanske inte just idag för vädret är ju skit och solen har inte vaknat än verkar det som. Men egentligen så är Värmland en fin plats. Men kanske är Stockholm ännu finare. Det kan jag ju inte svara på, har ju aldrig direkt varit där. Men nu när min vän blir kostymnisse blir det ändring på det. Han ska visa mig Stockholm. Det har han lovat.
When Värmland takes over
Jag är påverkad. Jag blir det så lätt, av både det ena och det andra faktiskt. När jag var liten påverkades jag lätt också, men då mest dialekter. Och det verkar som det har kommit tillbaka. Jag har fått ett återfall. När jag var liten och spenderade mina somrar på Resö hade jag olika dialekter nästan var dag, helt beroende på vem jag lekte med. Nuförtiden leker jag ju mest i Värmland och då kan du ju gissa. Jag har kommit på mig själv en massa gånger i det sista att jag låter nästan som Alsterlind eller någon annan av dom dära Karlstad-gubbarna. Nu är det inte enstaka uttryck jag pratar om eller vissa ord. Nej, jag pratar tonfallet. Hela jäkla paketet som gör dialekten. Nu är det kört. Värmland har tagit över.
Sweet music to my ears
Jag tror jag är kär. Inte på riktigt utan mer på ett sånt fjortisaktigt sätt. Det ju inte så att jag känner personen eller har pratat med honom. Men jag är nog ändå lite betuttad. Han är så där lite söt, byxmyndig och sjunger jättefint. Så där riktigt fint så att dom riktiga gråblonda fjortisbrudarna med idominsalva på läpparna grinar och måste fixa nya spindelben till ögonfransar. Om du verkligen måste veta så är det den där Erik i Idol. Det går ju inte tycka illa om honom. Inte på något sätt och hans tänder är egentligen inte speciellt fina, men det glömmer jag liksom bort när jag ser honom. Så fjortiskär är jag.
Gnagare
Jag har blivit kontorsråtta. Det är fakta, men jag gillar lite att vara kontorsråtta. Jag gillar fikapauserna, mötena och alla pennor och papper. Du ska se vårat förråd av block, pennor, mappar och allt annat sånt där kontorsgrejs jag älskar. Skulle kunna bo där, så fint är det där inne. Jag trivs i kontorslivet. Lekte kontor mycket med lillebror när vi var små. Jag var alltid VD och vårt företag hette alltid något med Svanh. Vad vi sen exakt var för företag spelade ingen roll. Bara vi hade papper och penna och hade våra viktiga möten.
Men det där med kontor, varför har alla så konstiga personliga saker på sina kontor? Foton kan jag förstå, en fin blomma också som livar upp, men en konstig luftballong i tyg upphängd på en anslagstavla känns på något vis väldigt märkligt. Jag ska aldrig ha konstiga saker på mitt kontor. Bara fina saker och kanske ett foto eller två. Eller är jag för känslokall för foton på kontoret?
Min arbetsuniform
Smeknamn
Det går bra nu. Japp, det går riktigt bra. Har börjat komma in i allt och har fått uppgifter att jobba med så nu är det igång på riktigt. Har en massa möten inbokat hit och dit och är till och med inbjuden på julfesten. Har börjat att få en finfin relation till vissa av dom anställda också. Så bra att smeknamn till och med gjort entré. Från och med nu går jag under namnet Ulla-Bella. Men det är okej. Jag gillar't.
Mitt nya hem
- Ja, men då är det ju du och ICA-Jerry då.
Det var så där fantastiskt som jag hoppats på. Alla var jättetrevliga och roliga. Som IT-killen sa, det är en rå jargong men med mycket hjärta. Precis så där skämtsamt som det ska vara. Jag har min alldeles egna arbetsplats med dator och en skylt med mitt namn på. Har aldrig haft en sån skylt förut. Känner mig lite viktig nu när jag har en sån. Jag har fått två fina jobbkalendrar, en för att ha på skrivbordet och en vanlig som en liten bok. Jag har fått ett nyckelkort och en fin nyckelring. Ja, det var verkligen så där fantastiskt som jag hoppats på.
Inte skylla på praktikanten
Syster yster har åkt hem. Nu dröjer det nog innan hon hälsar på igen. Men vi har haft kul. Gjort en massa. Fast mest ätit känns det som. Brukar bli så tror jag. Men vi har ju haft kul. Prima skinka. Efter att syster lämnade mig har jag hunnit städa och få ordning, gjort mat och fryst in matlådor. Det receptet som skulle bli 4 portioner blev 8. Hur kunde det bli så? Hur som haver var det ju positivt. Jag har också hunnit med att duscha och bli så där lagom fräsch som bara jag kan. Orkade dock inte raka benen. Får bli nästa dusch. Tror jag. Målat på nytt lack på naglarna har jag gjort också.
Kan ju inte komma och se så där tattaraktig ut första dagen på praktiken. Och om jag skulle råka ut illa på praktiken under dessa veckor har jag ett toppenförsvar:
- Inte skylla på praktikanten!
För så är det. Man får inte skylla på praktikanten. Det har Jerry på ICA lärt mig. Han kan sånt.
Min hjälte. ICA-Jerry.
