maddafakka

Kvällen igår blev så långt ifrån planerna man bara kan komma. Planen var att lugnt och fint ta tåget till Säffle, komma dit vid fem, byta om och börja fira Halloween. Men icke. Så lätt skulle inte få vara att ta tåget till Säffle som jag för övrigt kommer att kalla Raffle i fortsättningen. Efter ungefär tio minuters färd stannade vi på första stoppet, metropolen Kil. Efter en kvart, tjugo minuter stod vi fortfarande kvar i Kil. Senare fick vi veta att det var något elledningsfel i Grums som gjorde att vi inte skulle kunna fortsätta tills detta var fixat. Det hela skulle vara lagat vid halv nio. Så det var bara att korka upp på tåget samtidigt som vi blev översättare och extramammor för tre resenärer. Det var två utländska killar som inte fattade något för informationen som kom ut i högtalarna var på svenska. Sen var det en liten tjej också, max tio år, som åkte själv. Hon grät i telefon när pratade med mamma och pappa och hon visste inte vad som kulle hända. Då tog till och med mina modersinstinkter över. Jag tyckte så synd om henne och hon skulle ju ända till Trollhättan. Men vi tog hand om henne, och roade henne en hel del tror jag. När vi efter två timmar på tåget fick vi veta att vi skulle åka buss till Säffle och dom som skulle vidare skulle med ett väntade tåg i Säffle. Så vi tog med oss tjejen och vandrade till stationshuset och väntade på bussen. Det tog ett tag men visst kom det en buss, en halv buss. Hur skulle alla människor få plats i en halv buss? Hur tänker folk? Jag fattar inte. Sedan kom det ytterligare en buss efter ett jäkla tag. Men den var halvfull så det var bara att vänta på nästa. Och det var nu det hela började balla ur. Jag och Eve började dricka lite mer och den lilla tjejen kollade på oss och undrade vad vi höll på med. Så jag sa till henne:

- Gör inte så här när du blir stor.

Men hon skrattade bara. Tur var väl det så ledsen som hon vart innan. Vi lyckades även underhålla en kille som skrattade väldigt gott åt våra upptåg. I början försökte han dölja att han inte lyssnade på oss, men till slut gick det inte så han hängde på i våra samtal. Jag körde även en liten visa för att beskriva vad jag tror att alla tycker om SJ som var strandsatta i Kil igår.

Heja SJ, friskt humör.
Hjärnan hänger utanför.

Efter en timmes väntan kom den tredje bussen, äntligen. Och vem kommer ut ur bussen och är chaufför? Jo, Jeanette som jag känner. Helt jäkla otroligt. Jag sa till Eve att jag känner henne och jag blev helt lyrisk nästan. Men inte förvånad kanske efter hur dagen sett ut innan. Innan vi gick på bussen tog jag med mig den lilla tjejen och pratade med en konduktör och berättade att hon åkt själv och var lite ledsen för att hon visste ju ingenting eller vart hon skulle ta vägen och att vi då tagit hand om henne. Men nu skulle ju inte vi vidare från Säffle som hon skulle så då var det bäst att lämna över henne till tågpersonalen. Men hon som var konduktör kläcker bara ur sig att hon har ju åkt med en äldre herre. Öh? Nej! vi har haft koll på henne för att hon har hela tiden vart själv. Jäkla dålig personal på det där tåget vi åkte med alltså. Men hur som haver som kom tjejen hem säkert och vi kom till slut till Säffle.

Väl framme var vi både kissnödiga och hungriga vilket man ofta blir på en resa som tar ungefär fem timmar längre än vad den skulle ha gjort. Så vi kollade till att den lilla tjejen var med personal så att hon skulle hamna rätt innan vi styrde kosan mot McD för mat och kissepaus. Sedan skulle vi ju lokalisera lokalen där festen skulle vara. Det var inga problem, vi blev mötta och visade ett place där vi kunde byta om till dom så kallade samvetena. En djävul och en ängel. Efter ombytet sket sig allt. Och jag menar allt. Vi försökte vara trevliga och vara lite sociala eftersom vi inte kände någon. Det fick vi ingenting för. Jag har nog aldrig känt mig så ovälkommen någon stans tidigare. Efter kanske två timmar på festen pratades det mycket om lösningar för att ta oss hem. Vilket inte såg så ljust ut. Men vi kunde ju få sova i en bil om vi ville. Jo tjenare, jag tackar. Till slut tog det enda alternativ vi hade, Herr F. Och tacka gudarna för att han finns och ställer upp. Det skulle ju såklart ta honom lite tid innan han kunde komma från Kalle till Raffle. Så vi bytte om vandrade lite på stan och undrade vart vi skulle göra av oss för det var inte sommarvärme ute om jag säger så pass mycket. Till slut hittade vi en pizzeria som var öppen. Kanske det bästa som hände oss på hela kvällen i Säffle. Där satt vi tills vi skulle gå bort mot McD dit Herr F skulle komma. Och det må hända att det var jag som var utklädd till ängel men den riktiga ängeln denna kvällen var Herr F.
 
Och jag har en teori om hela kvällen, som för övrigt var som roligast i Kil. Det hela handlade om att Universum skickade med oss det tåget för att den lilla tjejen inte skulle vara själv. För tänk om hon vart det. Det var henne allt handlade om igår. Jag hoppas att hon sov gott när hon kom hem. Hon var ju så söt. Lilla tjej.