maddafakka

Lucia. Ljus i håret och vita särkar. Tärnor, stjärngossar, tomtar och pepparkaksgubbar. Lucia är något som bara firas här i Norden och i vissa svenskättade delar i USA. Lucia var ju kvinnan som blev helgonförklarad och som blev mördad för sin sak. Hon gjorde uppror och ifrågaställde. Var hon kanske dåtidens Linda Skugge eller Gudrun Schyman?

Men det inte finns något samband mellan helgonet Lucia och vårt firande som vi kallar lucia. Så varför firar vi lucia och varför kallar vi det för lucia? Hur som haver är det en trevlig tradition och jag ville alltid vara stjärngosse och i fyran eller om det var femman fick jag äntligen min önskan igenom och fick stå på scen och sjunga "Staffan var en stalledräng".

På grund av min stjärngosseönskan blev jag förträffligt glad tidigare i mosre. Halv nio ringer dörrklockan och jag flyger upp ur sängen och funderar på om radiotjänstgubbar jobbar tidiga lördagsmornar eller om Jehovas skulle vilja fråga mig saker om Bibeln. Men icke, där ute stod en otroligt vacker lucia, Olle, med en fierce stjärngosse, Ida och den mest fabulösa tärna, Carro. Trots att dom väckte mig kunde jag ju inte bli arg, inte när dom är så söta och inte när dom kommer med gåvor, hembakta galna pepparkakor. Hade min kamera inte vart på utlandsresa hade jag lagt upp ett kort och visat mina fina pepparkakor jag fick men istället får ni tro på mitt ord.

NYVAKEN OCH FÖRVÅNAD
 

Ikväll blir det julsittning med Inferno. Då ska jag äta julmat så det står härliga till. Hoppas på en trevlig buffé. Men innan det, morgonpromenad, frukost och inhandling av slödrick. Det är härliga tider nu. Glad Lucia på Er alla!