Lovekiller
Jag är tillbaka i solstaden och trivs och mår så där äckligt bra. Jag har blivit nykär i min lägenhet och gillar verkligen läget som är nu. Det är dock en sak jag glömt bort om min stad. Jag har glömt att det var så jobbigt att åka buss. Fullt med folk och en äcklig tant brevid mig som luktade så mycket vitlök att hon kunde dödat hela familjen Cullen. Det var varmt och klibbigt och det kändes som en evighet innan man kom hem. Väl vid Kronoparkskyrkan stannade inte bussen så jag fick vänligt åka med till universitetet för att sedan gå hem därifrån. Men det spelar liksom ingen roll när allt annat är så bra.
Kom hem
Jag längtar hem. Till mitt hem. Till min lägenhet. Till Karlstad.
Det är jobbigt att helt plötsligt bo hemma igen. Att vara hemma i föräldrahemmet i nästan 2,5 månader kan tära på relationerna. Det är jobbigt när någon tjatar på en att städa, att det ligger saker överallt. Men vart ska dom ligga då? Det var ju en liten skitunge som tog mitt rum när jag flyttade så jag har ju inget ställe för mina saker. Och ibland är det redan upptaget på toan när man måste dit, ibland måste man kolla på ett tv-program som man kanske inte riktigt vill se. Förutom detta går det ganska bra, men jag vill verkligen hem nu. Mitt hem.
Kulturtant
Jag har fått kommentarer där det frågas om vad jag ska plugga för något. Därför tänker jag nu vara en bra bloggerska och göra som bra bloggerskor gör - svara på kommentarerna.
Kära läsare!
Till hösten ska jag byta kläderna i min garderob mot lite mer pösiga, skrynkliga outfits i linnetyg. Jag ska klippa mig en kort page och färga håret rött, jag ska köpa mig ett rött läppstift, gärna ett billigt eftersom jag måste använda det varje dag, och jag ska införskaffa mig lite udda smycken, väskor och skor. Jag ska, om du inte redan förstått det, bli kulturtant på heltid och läsa kulturgeografi.
Kulturtanten - mitt framtida jag
Hey bitches, I'm back
Även om det är, för att vara exakt, 24 dagar kvar av mitt sommarlov har saker och ting börjat lugna ner sig. Jag har bara 7 jobbdagar kvar, folks semestrar är typ slut och vardagen har kommit tillbaka. Jag vill att min vardag ska komma tillbaka också - plugget. Jag har redan köpt mig en ny kalender så jag kan hålla ordning på mitt liv igen, jag vill köpa nytt kollegieblock, nya pennor har jag redan köpt det också men skulle gärna köpa 43 till. Jag har gjort en lista på vilka böcker som behövs till kursen jag ska läsa och vart dom finns att köpa och vad dom kostar.
Jag vill helt enkelt ha skolstart. Jag behöver skolstart. Jag behöver Karlstad. Jag saknar min stad och min skola.
Sommarlov it is
Jag har sommarlov. På sommarlov ska man vara ute i friska luften. Därför kommer jag inte vara aktiv på bloggen, för datorn är ju inne. Sådär nu vet du, klicka inte in här varje dag och bli småsur för att det inte finns något nytt att läsa. Det är ju sommarlov för tusan så ut och lek med dig du också.
P.s. Jag chansar på att fräkneantalet idag är uppe i totalt 26743, det är alltså för hela kroppen inte bara nyllet, där är den nog bara 5629 D.s.
Sjukan - En komisk tragedi av familjen Gustavsson
Farfar får en hjärtattack/infarkt eller vad det heter och får fara med ambulans in till sjukan. Farmor blir kvar själv och ska åka med kusin med hund och barn till sjukhuset. Mamma och pappa åker också till sjukhuset och ska sedan hämta farmors och farfars bil på kusten för att få hem den till stan. När farmor kliver ur bilen ramlar hon och slår i huvudet, blir yr och illamående och får läggas på sjukhuset hon också. Är det tragiskt och hemskt? Ja. Är det lite komiskt trots tragiken? Ja.
You prick!
Alla dagar om året har jag prickar på kroppen, mest i ansiktet och på armarna. Sen när sommaren kommer brukar prickarna föröka sig och blir till så många att dom klumpar ihop sig till en stor prick. När jag var liten sa min mormor att prickarna var ett tecken på fin hy och jag får nog säga att det stämmer för min del för fula prickar som finnar får jag inte mycket utav. Dock är nog fräknarna här för att stanna för dom två senaste dagarna har jag nog fått 1763 nya. Men jag gillar't.
Mer än 1000 ord
Vi har kämpat hårt. Jag har inte offrat blod, heller inte gråtit några tårar men lite svett har utsöndrats men det har vart värt det. För nu nästan 15 000 ord senare har vi gjort det. Det jag bävat för, det som kändes som en omöjlighet är näst intill avklarat. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, C är en fin bokstav.
Overload
Ibland blir jag rädd. Jag tänker alldeles för mycket på fel saker och fastnar där. Jag oroar mig för saker som ska vara glasklara, men jag ifrågasätter, funderar och analyserar. Stämmer det? En massa "tänk om" fladdrar förbi. Jag gillar det inte men jag kan inte hjälpa det. Jag fastnar och kommer inte loss. Det är som kvicksand och jag är på väg ner. Långt ner.
"We got a 419"
I helgen har jag utforskat en hel del. Jag har gått och cyklat på vägar vägar jag inte visste fanns. Det har varit en hel del cykelvägar omslutna av skog och mark och ofta kom jag på mig själv att leta efter lik eller kroppsdelar. Jag vet ju egentligen att det inte kommer ligga något lik eller någon kroppsdel i skogen men jag kan inte låta att leta. Jag är nog allvarligt skadad efter alla polisserier och deckare jag tittat på men inte heller det kan jag låta bli och ikväll är det ett riktigt maraton med tre kriminalre på raken. Jag är nog den lyckligaste flickan i världen.
Long and winding roads
Idag har jag varit på tur. En cykeltur. För jag har fixat med min cykel så att den lever. Jag kan sånt. Det krävs bara lite cykelkedjeolja och lite luft så är det typ klart. Inte svårt alls skulle jag vilja påstå. Jag tog min Lila Vind och trampade på mot Ica i Välviken för jag behövde tandkräm. Jag tänkte att jag skulle ta en annan väg än den jag redan vet om. Jag gillar att utforska vägar jag inte riktigt har koll på. Hur som helst så kommer man ju alltid hem. Det vet jag, för jag har aldrig sovit på en parkbänk till exempel i brist på lokalsinne. Denna gången gick det finfint. Kom hem i svettigt välbehåll med en flourrik tandkräm. Sånt gillas, skarpt.
Ja, jeg elsker
17 mai. En underbar dag. I alla fall i Norge. Jag minns när jag var liten och gick i 17 mai-tåg med nationaldräkt på och flagga i handen. Det var tider det. Nu var det längesen sist jag var i Norge på nationaldagen men jag firar lite varje år ändå. Idag har jag en norsk flagga i min ena blomma som inte viftar så mycket men den står där och ser så där norsk och fin ut. Jag har även lyssnat på nationalsången på YouTube och sjungt med lite. Detta är ju också min första 17 mai som svensk medborgare men jag firar ändå, för halvnorsk kommer jag ju alltid att vara.
HEIA NORGE!
Dripp Dropp
Jag ringer Rune. Det tar lång tid innan någon svarar. När jag nästan ska lägga på svarar han. Rune. Jag presenterar mig och förklarar varför jag ringer varpå han svarar:
- Jag har precis klivit upp ur badet och tänkte torka mig, kamma håret och göra mig klar för kvällen.
- Jaha, sa jag. Då kanske jag kan få återkomma en annan dag?
- Ja, gärna det för jag droppar.
Telephone
Jösses vad jag har ringt ikväll. Min mobilräkning kommer verkligen öka denna månaden. Med massa procent. Men jag är kass på matte så jag tänker inte räkna ut procenten utan helt enkelt bara betala när räkningen kommer. Det är till massa äldre män jag ringer också, men dom är trevliga och jag försöker vara så äckeltrevlig som bara jag kan. Dock, kom jag på mig själv idag när jag var så där äckeltrevlig att jag byter dialekt. Jag pratar som en blandning mellan värmländska och bohusländska, är det det som är dalsländska kanske? Hur som helst så låter det inte som mig och jag försöker låta bli, men jag kan inte. Ska jag vara äckeltrevlig så byter jag dialekt helt enkelt, inget konstigt alls.
Vad händer i..?
Vad är det för fel på världen för tillfället? Folk mördas och våldtas till både höger och vänter. Har folk inget vettigare för sig än att mörda och våldta? Det är ju det enda som det går att läsa om nu för tiden, och lite om Grekland så klart. Icke att förglömma dom håriga grekerna. Kanske är det den ekonomiska krisens fel till att börja med. Kanske är det så att folk blev arbetslösa och hade för lite att göra på dagarna så att mord och våldtäkt blev ett udda men trevligt tidsfördriv. Tacka vet jag Fia med knuff när rastlösheten sätter in.
Schizo
Schizofreni är läskigt, synd om dom som har det men ändå läskigt. Typ som hon lilla tjejen på Oprah som var helt galen för att hennes "elaka kompisar" sa till henne att slå och skada folk. Ännu sjukre var ju att kompisarna hette typ 24 och 7 dagar.
Jag tror jag vet någon annan som är lite schizo också. Hon kommunicerar olika med folk beroende på kommunkationsväg. Konstigt tycker jag, kanske inte hon tycker. Hur som helst så är hon precis odräglig på mejl och nästan lite elak, vilket inte alls gillas. På telefon är hon näst intill underbar och alldeles fantastiskt trevlig, vilket absolut gillas så idag blev både teorier och enkät godkända och redo för fortsatt arbete. Det är inte långt kvar tills allt ska vara klart men det är okej. Är man så bra som vi är så gillar man läget, utan att bita i ett surt äpple.
Bakisslaget
Har man inget bättre för sig en lördag och man är lite trött och bakis kan man till exempel kolla på Körslaget. Det gjorde jag. Det var ju final till och med. Jösses så spännande kan man tycka. Det tyckte jag inte riktigt men ändå så kollade jag. Det var alltså final och den lilla, korta, tjocka Kalle Moreus vann. Konstigt tyckte jag. Men det brukar ju gå åt skogen när folket får rösta. Sedan slog det mig att det är nog något fuffens med detta program och alla vinnare. Tjocka Kalle är programseriens fjärde vinnare och hade färgen röd. Dom andra tre som vunnit är Joakim Cans, som hade färgen röd, Hanna Hedlund och Ola Svensson som båda hade färgen lila. Det är ju helt klart något lurt över detta. Så hade inte Kalle vunnit hade nog Niklas Strömstedt gjort det, för han hade ju lila som sin körfärg. Jo, något fuffens är det allt, sanna mina ord.
Blommig
Igår efter jag hade handlat kanske onödigt mycket mat och höll på att packa upp allt hemma märkte jag att jag inte hade så mycket frukostmaterial som jag trodde. Tråkigt tyckte jag, så idag köpte jag mig frukostmaterial i form av lite bröd, yoghurt och smaskigt pålägg. Men jag köpte en annan grej också. För första gången i mitt liv köpte jag en falukorv. Jag fick för mig att det kan ju vara gott med kanske lite ugnsfalu någon dag så den fick åka med i korgen. Falukorv känns egentligen som ganska äckligt men jag ska nog klara av att trolla med den så den blir alldeles underbart god. Så god att Kungen skulle vilja smaka.
On a roll
Jag har bara fyra saker att säga:
1. Jag är förjäkla bra, nöjd och glad.
2. Vi är förjäkla bra (och duktiga).
3. Vår handledare är äntligen glad. Hoppas det håller i sig.
4. Sommarjobb är kirrat. Gött mos.
Tummen upp
(sådan mor, sådan dotter...eller?)
22 och rynkfri
PRO är en organisation för alla pensionärer. På de flesta orter finns en PRO-förening dit du är välkommen. Här kan du möta nya vänner, resa, läsa om något du är intresserad av tillsammans med andra, sjunga i kör, motionera eller vara med i andra aktiviteter.
När jag blir gammal ska jag bli en cool tant. Om jag behöver en rullator ska den pimpas och jag ska ha mina Converse. Men en tanke har slagit mig, jag är redan gammal. Inte lastgammal men äldre, i alla fall om man jämför med dagens ungdomar som hänger på krogen. Men det är okej, jag har ingen åldersnoja eller panik för att jag någon dag kommer vara 42. Nej, jag har panik för att alla små har blivit så stora. När hände det? Hur hände det? Och varför är dom så många? Nej, jag ska nog passa på att bli medlem i PRO redan nu. Bra förmåner får man också och jag behöver verkligen klippa mig. Pensionärsrabatt är fint det.
