maddafakka

För ett tag sen köpte jag en kassabok. Lite väl ambitiöst kan kanske tyckas men det är för mitt eget bästa. För att liksom hålla koll på vad det är jag faktiskt köpt. Anledningen till mitt köp kom när jag i slutet av september kollade mitt konto och såg ett köp på GN Driftbolag AB för 65 kronor. Jag började undra vad det var och jag undrar än idag. Jag har lyckats få fram ett organisationsnummer och jag vet att det är någon typ av restaurangverksamhet i Umeå. Mitt problem är att jag aldrig varit i Umeå. Därför har jag nu börjat med kassabok och det är awesome, jag liksom slipper undra och leka bolagsdetektiv.

Jag är på jobbjakt. Jag vill verkligen jobba och därför söker jag jobb överallt. Från norr till söder. Som dom säger på arbetsförmedlingen, man måste ju vara beredd att flytta. Men det finns en stad som jag inte söker jobb i, även om det skulle finnas jobb där. Jag är verkligen skiträdd för denna stad. Malmö. Brr..vilken hemsk stad. Jag vill inte ens åka dit och turista. Alla, till och med bussar, i Malmö blir skjutna, klubbar och restauranger blir bombade. Jag har ingen dödslängtan och skulle jag komma till Malmö skulle det inte ta mer än fem minuter innan jag skjuts ner på gatan och dör för att ambulansen inte kommer fram för att folk kastar sten på den. Visst kan jag flytta för ett jobb men inte till Malmö. Där går gränsen.

Att människor och djur har kön och är antingen en han eller hon är ju ganska självklart. Att jag är en tjej, ja det vet jag även om det var längesen jag liksom grundligt var där nere och kikade, men man vet ju ändå liksom. Och jag vet om det är en tjej eller kille jag möter på gatan utan att behöva klä av personen och undersöka det där mellan benen.

Men kan en sak vara en han eller hon? Har saker kön? Om jag skulle säga Öresundsbron, skulle du då tänka man, eller kvinna? Jag har på min kulturella kurs lärt mig att städer och typ byggnader är mer manliga eftersom det är män som planerat staden eller byggnaden, men är staden/byggnaden en man då? Nää...Så länge det är tomt mellan benen är det ett "det". Eller?

Förr handlade husfrueriet om att laga mat, städa, tvätta, handla och sånt där hushållspyssel. Idag har det bytts ut och handlar om botox, shopping och långlunch. Jag vet inte vad jag tycker om det. Jag menar är man husfru eller hemmafru så ska man väl för tusan vara hemma. Jag menar inte att man ska sitta instängd hela dagarna, men inte ska man vara på stan hela dagarna heller. Men jag hade varit en perfekt hemmafru för jag gillar att laga mat, har absolut inget emot att städa eller handla. Botox behöver jag ingen för mitt babyface gör att jag får visa leg för att köpa trisslotter och pengar till shopping och långlunch, ja det finns knappt. Det enda minuset från min sida är väl det där med barn. Ska jag husfrua då ska det allt vara barnfritt.

 

Jag gillar tanken att det alltid finns något att fira. Det finns liksom alltid en anledning till att göra det lite extra gott och mumsigt. Och nuförtiden finns ju något att fira varje dag, alla dagar är en speciell dag, till exempel falukorvens dag, handdukens dag, jordens dag, sjusovardagen och så vidare. Det finns verkligen något varje dag, and I like it!

Idag gottar jag mig lite extra och firar kanelbullens dag med mina egenhändigt bakade bullar. Fast jag ska nog inte äta alla idag, sparar några till imorgon också.