maddafakka

För exakt två år sedan idag var jag en väligt förväntalsfull och nervös människa som packat ner hela sitt liv i massa lådor och påsar. Mitt gamla rum var tomt och på väg att övertas av min syster. Jag skulle sakna mina fina tapeter. Jag gör det fortfarande ibland. Dom var ju så fina. Lila var dom. Men nu skulle jag åka ungefär 20 mil norrut och få ljusa väggar och ett eget hem. Nycklar hämtades och uppackning och ihopskruvning tog vid. När allt var färdigt och stod där det skulle och jag för första gången i mitt liv bodde själv kändes det konstigt. Nu två år senare känns det alldeles underbart. Ungefär som Askungens bal. Så underbart är det att bo själv och jag är inte längre den nervösa människa jag var när jag för exakt två år sedan rullade in i en stad jag aldrig varit i.