maddafakka

Att man kan vänja sig så fort vid något. Det är lite konstigt egentligen. Jag har bott själv i snart två år. Jag har vant mig vid det. Det är så skönt att vara själv och göra precis vad jag vill när jag vill göra det. Jag behöver inte anpassa mig efter någon annan. Detta har resulterat i jag skulle förmodligen inte bli en bra sambo. Jag vill ha allt på mitt sätt och mina saker ska vara där dom har sin plats. Jag vill inte att någon annans saker ligger framme och skräpar. Nej så sambo är nog inte min grej. Men särbo. Det kan nog va något.

Men nu i sommar när jag är hemma på bygden och jobbar och sliter, helt utan att få lön dessutom, har jag på bara väldigt kort tid vant mig vid att dela på utrymmet med övriga familjemedlemmar. Jag har gått bakåt i min utveckling och är nu van vid att ha folk runt mig hemma. Det är fullt hus hela tiden men nu är jag själv igen. Själv i den stora lägenheten för alla är på kusten. Och helt plötsligt känns det konstigt att vara själv. Men om några dagar är jag säkert tillbaka i mitt vanliga tänkade att vara själv är underbart skönt.