maddafakka

Det blåser här i Falköping idag. Det kanske blåser i hela landet. Jag gick en promenad förut i blåsten. Jag hade motvind och det kändes som att jag stod stilla och inte kom någonstans. Det påminde mig om en dröm som brukar ploppa upp ibland. Lite olika versioner men ändå med samma handling. Jag är ute och går men jag kommer ingen vart. Alla andra travar på som vanligt men jag kämpar med mina steg för att ta mig framåt. Så var det ute idag. Jag kämpade med att komma framåt. Fast nu var det hela på riktigt. Som tur var var jag inte själv. Alla som gick i samma riktning som mig kämpade. Motvind är jobbigt. Jag väntar på medvinden nästa gång. Jag har kämpat tillräckligt nu.

Att man kan vänja sig så fort vid något. Det är lite konstigt egentligen. Jag har bott själv i snart två år. Jag har vant mig vid det. Det är så skönt att vara själv och göra precis vad jag vill när jag vill göra det. Jag behöver inte anpassa mig efter någon annan. Detta har resulterat i jag skulle förmodligen inte bli en bra sambo. Jag vill ha allt på mitt sätt och mina saker ska vara där dom har sin plats. Jag vill inte att någon annans saker ligger framme och skräpar. Nej så sambo är nog inte min grej. Men särbo. Det kan nog va något.

Men nu i sommar när jag är hemma på bygden och jobbar och sliter, helt utan att få lön dessutom, har jag på bara väldigt kort tid vant mig vid att dela på utrymmet med övriga familjemedlemmar. Jag har gått bakåt i min utveckling och är nu van vid att ha folk runt mig hemma. Det är fullt hus hela tiden men nu är jag själv igen. Själv i den stora lägenheten för alla är på kusten. Och helt plötsligt känns det konstigt att vara själv. Men om några dagar är jag säkert tillbaka i mitt vanliga tänkade att vara själv är underbart skönt.

Lön brukar man få en gång i månaden. Lön får man för att man har jobbat och slitit. Med lönen ska man betala hyran och andra räkningar och saker så att man kan leva. Jag är i sommar en så kallad kommunanställd. Detta gör att jag får lön den 27 varje månad. Den 27 juli skulle jag få lön. Men det fick jag inte. Konstigt tyckte jag eftersom jag har jobbat. För när man har jobbat så ska man ju få lön. Men det hela hade en mycket logisk förklaring. Min tidrapport låg kvar på badet och hade inte lämnats in. "Oj då", sa dom på badet, "tänk så tokigt det kan bli". "Jo, tack", sa jag. Så nu sitter jag här i väntan på lön. En lön som kommer in över en vecka för sent och jag har inte ens fått ett förlåt. Blir nog snarare jag som får säga förlåt när räkningarna kommer att betalas sent.

Ibland kan det verkligen låta som att jag är en hemsk människa. Egentligen är jag inte hemsk, det bara verkar så. Det kan verka som att jag är världens mest känslokalla människa bara för att jag inte vill ha barn och tycker att barn är allmänt jobbiga. Dom kan vara söta när dom sover. Jag är inte direkt kärleksfull eller romantisk. Har aldrig förstått varför blommor gör allting så mycket bättre. Dock tycker jag att ljus är trevligt, inte direkt ur en romantisk vinkel utan bara för att dom är det. Djur har jag väl heller inte så mycket för. Fåglar, katter och maskar är jag rädd för. Fiskar har man ju enbart i inredningssyfte. Det är ju inte direkt så man gråter floder om familjens fisk skulle trilla av pinnen. Men jag är inte känslokall. Det bara låter så. Det finns massor jag gillar, till exempel hundar och kaniner. Mina vänner och min familj. Jag gillar mat och så gillar jag Bokia.

Ytterligare lite knep och knåp och jag lyckades. Nu är designen på min blogg precis som jag vill ha den. Känner mig väldigt nöjd och glad över att jag faktiskt har klarat av detta själv. Vilka i-landsproblem man kan ha ibland. Jag är glad att jag bara har små fjuttiga problem som oftast löser sig fint. Jag har alltid tur i oturen, det är min plats i lyckohjulet. Men det känns helt okej för skulle jag bara ha tur skulle jag nog tro och hoppas för mycket och jag vill inte ha ett liv som Alexander Lukas. Hellre som Kalle Anka, han stöter ofta på problem och han blir arg men i slutändan löser sig allt ändå. Har bara en liten fundering vad gäller Kalle. Han går runt på stan i bara en skjorta men Gud nåde den som rycker av honom handduken när han duschat. Whats the deal?

Jag har knepat och knåpat. Pysslat och trasslat. Det där med koder, mallar och url har jag dålig koll på. Men jag har lyckats någorlunda, skulle bara vilja få till lite mer saker men det verkar omöjligt. Allt hade dock varit omöjligt om jag inte hade fått hjälp via en hemsida med sjukt bra förklaringar för ett teknikpucko som mig. Om någon inte förstår vad jag har pysslat med så är det designen på min blogg. Kände att det vara dags att försöka ta tag i det hela och det gick ju faktiskt vägen, inte hela vägen som jag ville men jag är nöjd.

Har nu spenderat helgen i Karlstad. Det var konstigt att komma tillbaka. Jag kände mig lite som en turist min egen stad. Kanske berodde på att jag och Mirre lekte lite turister också. Men det var kul. Vi tog en rundtur på universitetet, åkte båtbuss och tog kort på både det ena och andra.

Helgen har bjudit på massor med roliga saker. Uteservering, shopping, fest och Burger King. Precis så som det ska vara. Och icke att förglömma baguetterna. Älska kombon bröd och curryröra med kyckling. Älska kolhydrater. Mata mig! Jag gillar mat. Och Mirre.

Ska nog äta bröd nu. Mumma!

Jag jobbar i sommar. Jag sliter väl inte som ett djur direkt men jag jobbar. Inte heller tjänar jag storkovan men jag jobbar. Kanske får jag tillräckligt så jag kan spara till något, vad det nu skulle kunna vara. Hur som helst, när man jobbar ska man också åka på semester. I en sång sjunger dom att man ska ha husvagn, det har vi en och jag har redan varit där. Men ska dit en gång till snart. Vissa åker till stugan på landet och andra tar en weekend i Paris. Jag ska på en minisemester imorgon. Och vart tusan ska jag åka? Jo, hem. Hem till Karlstad. Pausa lite från allt som heter bassänger, kiosk och simskola och ta en weekend i soliga Karlstad med min vän Miriam. Kul att hon vill ha semester med mig. Delad glädje är dubbel glädje var det någon som sa en gång och det tror jag på. Nu ska bara det sista packas och sen reser vi iväg i kollektivtrafikens härliga tecken.

Det är skönt att sova. Jag älskar det. Har aldrig haft problem med att sova. Kan sova näst intill överallt, men en säng är såklart att föredra. Idag har jag haft sovmorgon. Har jobbat i fem dagar och blivit väckt av mobilen som surrar och jag har varit så otroligt trött varje morgon. Igår när mobilen väckte mig var jag helt borta och funderade på vad jag skulle upp och göra. Blev dock inte så munter när jag kom på att det var jobb på gång. Men idag, då blev det allt sovmorgon. Vakna av mig själv och inte av min mobil. Min första lediga dag på länge känns det som. Visst jag ska inte klaga, jag vill ju jobba så mycket som går men det är allt gott att vara ledig och få sova eller äta. Mat är också väldigt trevligt. Älskar mat, nästan allt slinker ner, men det utan lök är att föredra.

Jag och Miriam var ute och gick i lördags kväll. Vi gick förbi vår gamla bio som tydligen still is going strong. Vi såg att Ice Age 3 skulle visas på söndagen och tänkte "shit vad kul". Ett biobesök i Falköping har jag inte gjort på flera år verkligen. Så igår möttes vi upp och köpte oss lite gott och åkte till bion. Stod i kö utanför och väntade på att dom skulle öppna. Lennart och Emma anslöt och kön ringlade lång gatan ner. Halv åtta skulle filmen börja, då stod vi fortfarande utanför för ingen hade kommit. Kvart i åtta var det knappt några kvar och vi insåg att det nog inte kommer bli något biobesök. Vi gick arga därifrån, tog bilen hem till Lennart och Emma och kolla på In Bruges istället. En fantastisk film. En must-see så att säga. Lyckad kväll blev det trots en stor besvikelse. Men bion i Falköping har förlorat all trovärdighet.

Jag är en väldigt varm människa. Jag fryser sällan och svettas desto mer. Har nog varit i klimakteriet i flera år snart. Jag tycker synd om människor som fryser. Det verkar vara mest gamla gubbar som fryser. Dom verkar frysa så mycket att dom måste sitta flera timmar tillsammans och svettas i en bastu. Jag förstår verkligen inte vad som är så kul eller skönt för den delen med bastu. Jag lever ju konstant med en inbyggd bastu i mig känns det som. Men gubbar verkar sakna denna inbyggda så dom måste promt besöka en.

Det känns som att när gubbar sitter där i bastun i sina små vita eller 70-talsmönstrade handdukar är det mycket golfbanesnack och "höhö", "hoho" och "haha". Väldigt mycket testosteron som diskuterar vad frugorna lagar för mat och vilka hushållsproblem dom kan tänkas ha.

Nej, det där med bastu är konstigt. På alla sätt och vis.

Jag älskar att vara i vatten. I vatten väger jag ingenting. Eller ja, kanske något kilo men långt ifrån min vikt på torra land. Att bada är kul. Simma är skönt. Idag har jag simmat. Så skönt att plöja fram i vattnet och inte tänka på något alls. Inga bekymmer eller problem. Eller jo, ett litet problem får jag när jag simmar. Jag tappar bort mig i räkningen på hur långt jag har simmat. Fast det är ju en världslig sak som elake Karlsson skulle sagt. Efteråt när jag har simmat klart har jag en konstig skön spagettikänsla i kroppen. Och när jag kommer hem slänger jag mig och soffan och känner sakta hur spagettikänslan från benen försvinner. Att simma är skönt. Punkt.

- Mamma, jag är kobent. Kolla!!
- Ja, det är för du föddes som en sjöjungfru. Du fick operera isär dina ben.
- VA!?

På tal om sjöjungfru. Camilla Läckbergs nya bok. Grande.

Småstad. Det ska vara så där lite charmigt. Små butiker med konstiga namn. Alla känner alla och alla hälsar vänligt. Man köper kött hos slaktaren och bröd hos bageriet. Det ska vara kullersten och grönsakshandlare på torget. Små barn som slickar på en stor polkagrisklubba.

Storstad. Det ska vara så där smutsigt och bullrigt. Folk som springer och stressar. Bilar som tutar och småbarn som skriker. Man handlar på Ica eller Hemköp och gnäller på att kön är för lång eller att köttfärsen är felmärkt. Bussar överallt är det också, är det verkligen bra för miljön?

Nej, vet du vad. Jag trivs under parasoll. Med regn som bara öser ner. Jag gillar inte gamla vålnader som dyker upp från förr eller småbarn som skriker. Inte barn som slickar klubba heller för den delen. Parasoll och kanin ska det va.

Dom flesta har läst boken eller sett filmen. Jag har sett filmen. Det var läskig tyckte jag då. Skulle vilja se den igen för att se vad jag tycker nu. Igår var det jag som var flugornas herre. Svetten rann och flugorna lockades till mig som om jag vore en hög med koskit. Men det är okej, för jag jobbade. På jobbet får jag vara svettig. Det är liksom tillåtet. Efter jobbet tog jag en snabbdusch och gjorde ett ombyte av kläder, jag skulle iväg på fest. Fest är kul och när underhållningen inte längre är musik kan man gå ut och titta på blixtrarna. Jag skulle kunna bli ett sånt där pucko som följer efter tornados. Älskar storm och oväder.

Idag, kära dagbok, har jag solat. Med min vän Lennart. Det var också svettigt. Fast nu kunde jag svalka mig i vattnet. Det var skönt. Nu är jag grisrosa på magen och hoppas att det lägger och blir fint och brunt. Vill ju inte se ut som en gris mer än nödvändigt, även om grisar är ofantligt söta.

Alla har bloggat om det alla har gjort någon liten kommentar någonstans. Så varför har inte jag då gjort det? Det har liksom inte blivit av, har haft fullt upp med att lyssna, läsa och försöka förstå. Men nu ska jag ägna några ord åt detta.