maddafakka

Jag har en tendens att hitta pengar. Oavsett om det är små eller stora summor. En gång hittade jag så mycket pengar ute på krogen att hela kvällen gick upp i plus minus noll. Sånt gillas verkligen. Ibland har jag hittat lite mindre summor som kanske räcker till en öl eller nattamat på BK.

Nu var det längesen jag hittade några pengar. Det märks att ekonomin gått lite åt skogen och att folk håller lite hårdare i sina slantar. Men idag kom breaket. Det var inga pengar jag hittade men när jag väntade på bussen hem såg jag ett vinrött kuvert ligga på marken och jag kände att det måste ligga något i det. Så jag låtsades att jag tappade min vante för jag kan ju inte bara böja på mig och plocka upp det. Det hade varit konstigt. Men jag fick upp det och kollade vad som fanns i. Och mycket riktigt fanns det något av värde. En biobiljett. På biobiljetten stod det "God jul & Gott nytt år!". På baksidan av kuvertet stod det Jörgen. Jag antar att Jörgen fått biobiljetten i julklapp på jobbet. Stackars Jörgen, att tappa julklappen så där.

Kalas är kul. Man äter mat. Och efterrätt. Mycket efterrätt. Och man dricker dricka. Man dricker lite vin och lite öl. Roligt blir kalaset också om personen som fyller år inte ens vet att det ska vara ett kalas. Då blir kalaset genast lite bättre och lite lurigt. Personen ifråga kan kanske bli lite förvirrad och undra varför man ljuger om när man ska komma och vart man ska men det brukar gå över efter lite god mat och efterrätt. Det blir också lite bättre om det är med personer på kalaset som personen inte trodde skulle vara där. Ja, jag säger då det, kalas är kul. Speciellt om det är en överraskning.

Ibland får jag för mig att jag lever i en bubbla. Att inget egentligen är på riktigt. Det känns så där konstigt ibland, som om jag flyger ut ur min kropp och ser allt på ett annat sätt. Typ som folk säger att man gör när man dör. Det är en konstig känsla men samtidigt skönt. Men någon gång borde väl den där bubblan spricka och verkligen få mig att landa? Visst jag har allt fått mina käftsmällar här i livet men alltid så blåses en ny bubbla upp och livet blir så där konstigt och fantastiskt. Blub, blub.

 

Jag ser inte ut som en gris, eller ja, jag har ju en uppåtnäsa men jag låter definitivt inte som en gris. Konstigt då egentligen att jag skulle kunna få svininfluensan. Men så är det ju. Nuförtiden kan man tydligen få allt. Och det vill man ju inte. Så därför tog jag sprutan, även om jag är sjukt nervös för konstiga biverkningar. På väg till servicehuset föreställde jag mig det värsta. Tänk om jag skulle dö för att jag varit en duktig medborgare och tagit den. Massa tänk om.

Hon som stack sa inte ens till när hon gjorde det, vilket jag i och för sig gillar, men ändå. Jag tror inte ens jag hann sätta mig ner. Det smärtar i mig. Ganska mycket dessutom. Jag känner mig handikappad. Jäkla spruta. Vad skulle detta vara bra för? Men, men, skulle jag dö nu så skulle jag i alla fall dö mätt, ren och lycklig. Och det är ju inte så illa. Svinbra helt enkelt.

Vissa personer borde inte få köra buss. Vissa kör sakta, sakta och andra kör så fort att dom knappt hinner med att svänga i kurvan som kommer. Vissa borde heller inte få åka buss. Typ folk som luktar illa, eller den där gubben som gapade och skrek och var så där jobbigt full. Jag har också varit full, men är sällan jobbig. Det är bara vissa som tycker det, inte alla. Dom flesta vuxna har nog varit fulla, minst en gång. En gång var min konfirmationspräst full. Han var på kräftskiva då. Månen brukar också vara full. det har den varit dom senaste dagarna. Det är fint. Jag har alltid gillat rymden. Det är så stort, det går liksom inte fatta att vi lever på en planet i rymden. Det låter helt galet egentligen, men vi är ju rymdvarelser. Helt normalt, inget konstigt med att bo i rymden.